Den Heliga Myrrabärande Apostlajämlika Maria Magdalena På Gennesarets sjö i Galiléen, mellan städerna Kaparnahum och Tiberius fanns en liten ort som hette Magdala. Ruiner efter denna stad finns kvar än idag. Idag kvarstår endast en liten by som heter Majhdel på samma plats.
En kvinna vars namn för alltid har trätt in i Evangelieberättelsen föddes och växte upp i denna stad, Magdala. Evangeliet säger oss ingenting om Marias barndom, men Tradionen säger oss att Herren Jesus kastade ut sju demoner ur Maria (Lukas 8:2). Från den stunden hon helades började Maria att leva ett nytt liv, och förblev en sann lärjunge till vår Frälsare.
Evangeliet säger att Maria följde efter Herren när han åkte tillsammans med Apostlarna genom olika städer och byar i Judéen och Galiléen och predikade Guds Kungarike. Tillsammans med de troende kvinnorna Joanna som var maka till Choza (Harods betjänt), Susanna och andra, hon tjänade Jesus och gav av sina egna pengar och egendom (Lukas 8:1-3). Hon delade också tveklöst det evangeliska uppdraget med Apostlarna liksom de andra kvinnorna. Evangelisten Lukas har henne i åtanke tillsammans med de andra kvinnorna när han berättar om hur Jesus tog upp sitt kors efter han hade piskats. Jesus kollapsade under dess vikt och det står att kvinnorna följde honom gråtande. Men han tröstade dem.
Evangeliet säger även att Maria Magdalena var med vid korsfästningen på Golgata. Medan lärjungarna hade rymt, stod hon kvar, orädd, vid korset tillsammans med Guds Moder och Aposteln Johannes.
Bland dem som stod vid korset nämner evangelisterna även modern till Aposteln Jakob och Salome, och andra kvinnliga efterföljare till Herren, men alla nämner Maria Magdalena först. Johannesevangelium nämner endast Guds Moder, Maria Magdalena och Maria Kleopas. Detta ger ett intyg på hur mycket hon stod ut från alla de andra kvinnorna som samlades kring Jesus.
Maria var trogen Honom inte bara under hans stora dagar, men också i den stunden då han förödmjukades och förolämpades. Evangelisten Matteus skriver att hon var med när Jesus begravdes. Framför henne gick Joseph av Arametea och Nicodemus ut till graven med Jesu livlösa kropp. Hon såg på när de täckte över grottan med en stor sten och begravde Livgivaren.
Maria var trogen den lagen hon hade blivit uppfostrad under, och hon vilade tillsammans med de andra kvinnorna dagen därpå eftersom det var Sabbaten. Men under resten av dagen gick hon tillsammans med de andra kvinnorna och samlade på kryddor för att smörja hans kropp efter Judisk tradition.
Det bör nämnas att de heliga kvinnorna inte hade någon möjlighet att träffas under lördagen efter det att de på fredagen hade bestämt sig för att besöka graven vid soluppgången på söndag. De gick var och en till sina hus på fredag kväll. Därifrån kom de först vid gryningen på söndag morgon för att gå till graven – inte tillsammans utan var och en från sitt eget hus.
Evangelisten Matteus skriver att kvinnorna kom till graven vid gryningen, eller som Evangelisten Markus skriver – extremt tidigt innan solen hade gått upp. Evangelisten Johannes skriver ännu mer och säger att Maria kom till graven så tidigt att det fortfarande var mörkt. Hon väntade uppenbarligen otåligt för att natten skulle vara slut och solen hade inte ens gått upp. Hon sprang till platsen där Herrens kropp låg.
Maria kom till kraven ensam. När hon fick syn på stenen som hade rullats bort från grottan, sprang hon iväg av rädsla för att berätta för de Kristus närmaste Apostlar, Petrus och Johannes. När apostlarna hörde denna underliga nyhet att Herren inte fanns längre i graven, sprang båda Apostlar mot graven. När de i sin tur såg gravkläderna blev de förundrade. Apostlarna gick och sa inget till någon, men Maria stod vid gravens entré och grät. Här i denna mörka grav låg nyss hennes livlösa Herre.
Utifrån en önskan om att se ifall graven verkligen var tom gick hon ner in i den och såg en underlig syn. Hon såg två änglar i vita dräkter, en som satt vid huvudändan och den andra vid fotändan där Jesu Kropp hade placerats. De frågade henne - Kvinna, varför gråter Du? Hon svarade dem med samma ord hon hade sagt till Apostlarna - De har tagit min Herre, och jag vet inte var de har lagt Honom. Vid det ögonblicket vände hon om och såg den Uppståndne Jesus som stod vid graven, men hon kände inte igen Honom.
Han frågade Maria – kvinna, varför gråter du? Vem söker du? Hon trodde att han var trädgårdsmästaren och svarade – om du har tagit Honom, säg mig var du har lagt Honom så att jag kan ta hand om Hans kropp.
Då kände hon igen Herrens röst. Denna var den rösten hon hade hört under dagar och år så hon följde Herren genom alla städer och byar medan han predikade. Han sa hennes namn, och hon ropade glatt – Rabbi (lärare).
Respekt och kärlek, ömhet och djup vördnad, en tacksamhets känsla och en erkännande av hans Härlighet som Lärare, alla dessa kom tillsammans ut i ett enda glädjerop. Hon kunde inte säga mer och kastade sig ner vid Lärarens fötter för att tvätta dem med glädjetårar. Men Herren sa till henne – rör inte vid mig för jag har ännu inte uppstigit till min Fader. Gå istället till Mina bröder och berätta för dem – jag uppstiger till Min Fader och till Er Fader; till Min Gud och till Er Gud.
Då blev hon genast lugn och sprang till Apostlarna, för att göra Herrens vilja och predika. Återigen sprang hon till det huset där Apostlarna satt kvar i förtvivlan för att proklamera glädjens budskap för dem. Jag har sett Herren! Detta var den första Uppståndelsens predikan.
Apostlarna proklamerade Evangeliet för världen men hon proklamerade den till själva Apostlarna.
Bibeln säger ingenting mer om Maria Magdalenas liv efter Kristi uppståndelse, men om hon stod vid Korset i de förskräckande minuterna vid Kristus Korsfästelse tillsammans med Hans Allra-renaste Moder och den Helige Johannes så måste hon ha stannat med dem under lyckligare stunder också efter Kristi Uppståndelse och Himmelsfärd. I Apostlagärningarna skriver Evangelisten Lukas att Apostlarna med ett sinne förblev i bön och tillbedjan, tillsammans med vissa kvinnor och Maria, Jesu Moder och hand släktingar.
Helig Tradition säger oss att när Apostlarna gick ut från Jerusalem för att predika ända till världens ände, Maria Magdalena gick också ut med dem. Denna kvinna vågade mycket, och gick ut för att predika i hedniska Rom. Överallt proklamerade hon Kristus och lärde ut hans lärdomar. När många inte trodde henne om den uppståndne Kristus upprepade hon för dem vad hon hade sagt till Apostlarna på Uppståndelsens strålande morgon – Jag har sett Herren! Med detta budskap åkte hon över hela Italien.
Traditionen säger att i Italien besökte Maria Magdalena Kejsaren Tiberias (14-37 E. Kr.) och proklamerade Kristi Uppståndelse för honom. Enligt Traditionen gav hon Kejsaren ett rött ägg som en symbol av Uppståndelsen, en symbol av nytt liv med orden – Kristus är Uppstånden!
Efteråt sa hon till Kejsaren att i de judiska Ärkeprästerna hade övergett en oskyldig, helig man från Galiléen för att bli korsfäst – en som var en undergörare, mäktig inför Gud och alla män. Domen hade bekräftats av prokuratorn Pontius Pilatus, som hade utsetts av Tiberias.
Maria upprepade Apostlarnas ord, att det som frälser oss från livets tomhet är inte förgängligt silver eller guld, utan Kristi dyrbara Blod.
Tack vare Maria Magdalena spred sig bland kristna över hela världen seden att utbyta ägg på Kristi Strålande Uppståndelsens dag. I den Heliga Atanasius kloster i Thessalonika finns i biblioteket ett gammalt grekiskt pergamentmanuskript med en bön som ska läsas vid Heliga Påsken för att välsigna ägg och ost. I detta dokument står det att Igumenen (klostrets föreståndare) säger då han delar ut de välsignade äggen till brödarna – Detta har vi emottagit från de Heliga Fäderna, som förvarade denna sed sedan själva Apostlatiden därför att den Heliga Apostlajämlika Maria Magdalena först visade exempel för de troende på denna glädjefyllda uppoffring.
Maria Magdalena fortsatt att predika i Italien och i Rom själv. Aposteln Paulus har uppenbarligen henne i åtanke i Romarbrevet (16:6), där tillsammans med andra asketer och evangelieproklamerare han nämner Maria (Mariam), som har – uppoffrat mycket arbete åt oss. Det verkar som att hon har tjänat Kyrkan i hunger och nöd, och var själv utsatt för fara. Hon delade Apostlarnas arbete och predikade också.
Enligt Kyrkans Tradition stannade hon i Rom tills Aposteln Paulus kom, och sedan i två år efter han blev dömd och blev tvungen att lämna Rom. Den Heliga Maria Magdalena, redan mycket gammal, flyttade till Efesos där den Helige Aposteln Johannes arbetade utan uppehåll. Där avslutade den Heliga Maria sitt jordiska liv och begravdes.
Hennes Heliga reliker transporterades på 800-talet till Konstantinopel och placerades i den Heliga Lazarus Klosterkyrka. Under korstågens tid transporterades de till Italien och placerades under Lateran Katedralens altare. En del av Maria Magdalenas reliker sägs vara i Provage, i Frankrike nära Marseilles, där det har byggs en stor kyrka i Hennes ära.
Ortodoxa kyrkan vördar den Heliga Maria Magdalenas minne – den kvinnan som Herren själv har kallat från mörker till ljus, från djävulens makt till Gud.
Då hon tidigare hade levt i synd men fick helande, påbörjade hon hängivet och oåterkalleligt ett nytt liv och vandrade aldrig ifrån Vägen. Maria älskade Herren som kallade henne till det nya livet. Hon var Honom trogen inte endast när han omgavs av entusiastiska folkmassor, då han erkändes som undergörare utan även när alla lärjungarna hade övergivit Honom i rädsla och Han hängde på Korset i förödmjukelse och smärta. Det är därför att Herren, som kände till Hennes trofasthet, uppenbarade sig för henne först, och räknade henne värdig att vara den första som proklamerade Hans Uppståndelse.
Inlägg
