söndag 22 mars 2009

Jona: en ikon på uppståndelsen

Det går mot påsken. Här kommer en liten del av påsknattens gudstjänst. Förr i tiden läste man bibeltexter under den stora påskkanon. Här är Jonas sång som lästes, och efter kommer en hymn som knyter an Jonas sång till Jesu Uppståndelse.

Jona 2:1 Men HERREN sände en stor fisk, som slukade upp Jona. Och Jona var i fiskens buk tre dagar och tre nätter.

2. Och Jona bad till HERREN, sin Gud, i fiskens buk.
3. Han sade: "Jag åkallade HERREN i min nöd, och han svarade mig; från dödsrikets buk ropade jag, och du hörde min röst.
4. Du kastade mig i djupet, mitt i havet, och strömmen omslöt mig, alla dina svallande böljor gingo över mig.
5. Jag tänkte då: 'Jag är bortdriven ifrån dina ögon.' Men jag skall åter få skåda upp mot ditt heliga tempel.
6. Vatten omvärvde mig in på livet, djupet omslöt mig; sjögräs omsnärjde mitt huvud.
7. Till bergens grund sjönk jag ned, jordens bommar slöto sig bakom mig för evigt. Men du förde min själ upp ur graven, HERRE, min Gud.
8. När min själ försmäktade i mig, då tänkte jag på HERREN, och min bön kom till dig, i ditt heliga tempel.
9. De som hålla sig till fåfängliga avgudar, de låta sin nåds Gud fara.
10. Men jag vill offra åt dig, med högljudd tacksägelse; vad jag har lovat vill jag infria; frälsningen är hos HERREN!"
11. Och på HERRENS befallning kastade fisken upp Jona på land.

Du steg ned till jordens inre och krossade de eviga riglar, som inneslöt de fångna, o Kristus. Likt Jona ur havsdjuret uppstod du på trede dagen ur graven.
Kristus är uppstånden från de döda.

Du bevarade tecknen oskadda, Kristus, då du stod upp ur graven. Du skadade inte Jungfruns lås då du föddes; du öppnade för oss paradisets portar.
Kristus är uppstånden från de döda.
Min Frälsare, du levande och oskadda offer, som Gud bar du av egen vilja fram dig själv till Fadern. Du uppreste med dig Adam och hela hans släkte, då du stod upp ur graven.


Hitta hela påskkanon och mer ortodox musik här.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

lördag 21 mars 2009

Matrona, del 2

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 3
Del 4

När Matrona var sju eller åtta år började det synas att hon hade helandets och förutseendes gåvor. En dag sa hon till sin mor, "Mamma, förbered dig. Jag ska gifta mig." Natalia berättade det för prästen som kom hem till dem och gav barnet kommunion. Inom några dagar kom det vagnar fyllda med folk hem till deras hus: folk med sorger och sjukdomar som frågade efter Matrona. Hon bad för dem och många blev helade. Hennes mor frågade, "Min lilla Matrona, vad är detta?" Flickan svarade, "Jag sade ju att jag skulle ha bröllop."

Hennes släktingar har berättat att när hon var barn kunde hon känna med sin intuition av människors synder och agg, och dessutom även känna av deras tankar. Hon kunde förutse fara och naturkatastrofer samt samhällsoroligheter. Genom hennes förbörner blev många helade från sina sjukdomar och många som sörjde fick tröst. De kom till henne från kringliggande byar och senare reste de även från andra distrikt och regioner: till fots, till häst och i vagnar. Matrona bad ofta för sängliggande invalider vilka senare kunde stå upp på fötterna, helt friska. Många blev så tacksamma att de lämnade gåvor och mat till hennes föräldrar och på så vis blev Matrona inte någon börda utan familjens försörjare.

En helgdag ropade Natalia till sin make att det var dags att gå till kyrkan. Men han bestämde sig för att inte gå den dagen och istället läste och sjung bönerna hemma. Natalia oroade sig under hela gudstjänsten för att han inte kom. När gudstjänsten var slut skyndade hon hem. Matrona som också hade stannat hemma mötte henne och sade, "Mamma! Du gick inte till kyrkan!" Natalia svarade, "Vad pratar du om? Jag kom precis därifrån och håller på byta ut ur mina fina helgkläder!" Men dottern svarade, "Pappa var i kyrkan men inte du." Matrona förstod med sitt andliga syn att mamman var endast kroppsligen i kyrkan medan pappan bad innerligt hemma.

En kyllig höstdag hittade Natalia sin dotter sittande ute. "Varför sitter du här ute? Gå in i huset."
Matrona svarade, "Jag klarar inte av att sitta in i huset. De kastar eld på mig och sticker mig med tjugor."
Mamman blev ängslig, "Men kära barn! Det finns ju ingen annan i huset."
"Du förstår," svarade Matrona, "djävulen prövar mig."

Xenia Ivanovna Sifarova, en släkting, har berättat att en gång när Matrona kom till hennes hem sade hon till Xenias mor, "Jag går hem nu, och imorgon blir det en brand - men ni klarar er oskadda." Och precis så blev det; en brand härjade hela morgonen därpå och nästan hela byn brände. När elden närmade sig Xenias hus bytte vinden plötsligt riktning och deras hus räddades.

I sin ungdom fick Matrona möjlighet att resa. Lydia Yankova, en troende kvinna och dotter till den lokala markägare, tog Matrona med sig på olika vallfärdsresor till Kievgrottorna, Heliga Treenighetens- och Sankt Sergiuslavran, St. Petersburg och andra Ryska helgedomar. Det har antecknats en berättelse om den gången Matrona som ungdom mötte den rättfärdige Johannes av Kronstadt (numera helgonförklarad, se bilden och länken ovan). Vid slutet av gudstjänsten i Andreevskikatedralen i Kronstadt bad han församlingen att göra plats så att en fjortonårig tjej kunde komma fram. Då sa han inför hela församlingen, "Lilla Matrona, kom till mig. Se, här är min ersättare, Rysslands åttonde pelare." Matrona förklarade aldrig betydelsen av dessa ord för någon, men de som var nära henne förstod senare att Fader Johannes hade förutsett hur hon skulle tjänstgöra åt Ryska folket under kyrkans förföljelse.

En dag när Matrona var sjutton år gammal förlorade hon plötsligt förmågan att gå. Hon berättade senare om de andliga anledningarna för detta. Hon visste innan att på en viss dag, efter hon tog emot en Heliga Nattvarden, en kvinna skulle komma in i kyrkan och ta bort hennes förmåga att gå. "Jag kunde inte slippa detta, det var ju Guds vilja." Därför blev hon sittande resten av sitt liv. Hennes 'sittande' fortsatt femtio år till i olika hem och lägenheter där hon fann husrum. Hon klagade aldrig om förlamningen, men bar det som Guds vilja.

Vissa undrar varför Gud kunde tillåta detta - som verkar vara en häxkraft. Men troende människor anser att man bara behöver titta på hur Herren testar sina utvalda i Gamla och Nya Testamentet för att se hur en sådan händelse motsäger varken Guds kraft eller Guds godhet. För Matronas andliga liv var detta inget förhinder och det tjänade dessutom till att förhärliga Gud att Hans tjänare levde i sådant tålamod.

Hitta del 3 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

tisdag 17 mars 2009

Introduktion till Ortodox Tro

Här kan du hitta en mycket bra och kortfattat introduktion till en rad olika ämnen under rubriken 'Ortodox Tro'. Huvuddelarna är: Ortodox Lära, Ortodox Tillbedjan, Bibeln och Kyrkohistorien och Andlighet. Allt är skrivet av en Ortodox präst som undervisar på prästseminarium i USA.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

söndag 15 mars 2009

Saliga Matrona av Moskva: Helgon och Undergörare (del 1)


Helgonlivet om Matrona översätts från Road To Emmaus Journal - en engelskspråkig Ortodox tidning från USA.

Här kommer en översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de andra delarna här:
Del 2
Del 3
Del 4

De kvitter om det är en solig sommarmorgon eller en mörk vintermorgon; varje morgon vid porten till klostret Gudsmoders Beskydd i Moskva står det en skara med pilgrimer som väntar på att få vörda relikerna efter en av Rysslands nyaste helgon, Den Saliga Matrona av Moskva (1881-1952). Redan på förmiddagen har folkmassan vuxit till 200-300, och på helger och festdagar blir det tredubbelt så många. Om man vill stå i kö för att vörda hennes ikon som hänger på väggen utanför kyrkan får man vänta två eller tre timmar, men denna kö är kortare än kön till hennes reliker. Vem är denna anmärkningsvärda kvinnan, och hur kommer det sig att hon har fångat hjårtorna hos Ryssarna på alla håll?

Den Saliga Matrona (Matrona Dmitrievna Nikonova) föddes 1881 i byn Sebino i Tula provins, tjugo kilometer ifrån den kända Kulikova Hed (Här segrade Dmitri Donskoy över Mongol Tartarerna efter välsignelse ifrån Den Helige Sergei av Radonezh år 1324. Här började de Ryska furstarnas samlade kamp för att driva ut Tartarerna från Ryssland). Matronas föräldrar, Dmitri och Natalia, var troende och hårt arbetande bönder som hade fyra barn - Ivan, Michael, Maria och Matrona.

Familjen var så fattig att det verkade vara omöjligt att ha råd med mat och klädder till ett fjärde barn. Innan Matrona föddes bestämde sig mamman för att lämna bort barnet till ett föräldrarhem. Hemmet för fattiga eller oäkta barn bedrevs av en prins i nästa by - Buchalki. Men strax efter mamman bestämde sig för detta fick hon en profetisk dröm. Hennes ofödda dotter visad sig i formen av en vit fågel med ett mänskligt ansikte. Fågeln flög upp och stod på mammans arm. Ögonen var stängda. Mamman som tog detta som ett tecken från Gud att hon borde behålla barnet hemma. Och precis som i drömmen föddes Matrona blind.

Skrifterna berättar för oss att Herren ibland väljer Hans tjänare innan de födds. Han sa till Profeten Jeremia - Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig...

Matrona verkar också ha blivit utvald för en särskild anledning. Från hennes föddsel fick hon andliga gåvor från Herren samt ett tungt kors att bära. Detta bar hon med ödmjukhet och tålamod genom hela livet.

Pavel Ivanovich Prokhorov var en släkting som närvarade vid Matronas dop. Han berättade för vänner att när prästen sänkte ner henne i dopvattnet såg alla i församlingen en moln rök och ett starkt ljus ovanför dopfonten. Församlingen kunde också känna ett starkt och ljuvligt doft. Prästen, som av många betraktades av församlingen som mycket from, sade till Matronas mor, Natalia, "Jag har döpt många men detta har jag aldrig sett förut. Barnet kommer att bli heligt. Om hon ber om något måste du komma till mig omedelbart och säga till mig vad hon behöver." Prästen, Fader Vasili, tillade att Matrona skulle komma att stå i hans plats och även skulle förutse hans död. Detta hände mycket senare. En natt berättad Matrona oväntat för sin mor att Fader Vasili alldeles nyss hade dött. De vetskrämda föräldrarna sprang till hans hus och där såg de, mycket riktigt, att prästen precis hade insomnat.

En vän till Natalie senare berättade att när Matrona fortfarande ammade klagade mamman, "Vad skall jag göra? Barnet vill inte ta brösten på onsdagar och fredagar - hon bara sover hela dagen och det går inte att väcka henne."

På flickans bröst fanns ett födelsemärke i form av ett kors i samma storlek smycket som alla kristna bär. När hon var sex år gammal förmanade hennes mamma henne en gång, "Varför tog du av dig ditt dopkors?" "Mamma jag har ett eget kors på bröstet redan," sa flickan. "Kära barn," sa mamman, "förlåt mig! Jag skällde på dig ..."

Matrona var inte bara blind, hon hade inte ens ögon. Ögonlocken var igenstängda precis som den vita fågeln som mammn såg i drömmen. Men hon hade andligt syn, åch många gånger när hennes föräldrar sov gick hon fram till ikonhörnet, tog ner ikonerna från hyllan och ställde dem på ett bord. Där stod hon och bad i nattens tystnad.

När Matrona växte upp blev hon utskrattad av de andra barnen i byn. De hitta på elaka sätt att reta henne. De stack henne med nesslor eftersom hon inte kunde se vad de gjorde. De lurade in henne i et dike en gång och titta på nyfiket när hon kröp ut och stapplade hem. På grund av dessa 'lek' slutade Matrona leka med de andra barnen och stannade hemma.

Matronas föräldrarhem låg nära den vackra Gudsmoders Insomnande kyrka. Sju eller åtta olika byar alla hörde till denna kyrkas församling. Matronas föräldrar var kända som mycket froma människor och eftersom de ofta gick i kyrkan kan man säga att Matrona 'växte upp i kyrkan'. När Natalie inte visste var Matrona var kunde hon ofta hitta henne där, stående tyst på sin plats precis innanför dörren vist västra väggen. Flickan kunde kyrkans böner och hymner och hon sjung ofta med i kören. Natalie tyckte synd om henne och sade ibland, "Min stackars lilla Matrona!" En dag fick hon förvånat höra svaret, "Är det verkligen synd om mig? Det är mer synd om Vanja och Mischa (syskonen)."

Hitta del 2 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

onsdag 11 mars 2009

St Sophronius the Patriarch of Jerusalem

Helgonliv översatt från OCAs hemsida.

Den Helige Sofronius, Jerusalems Patriark, föddes i Damascus kring år 560. Redan som en ung man utmärkte han sig med sin fromhet och flit i studierna. Han besatt en särskild begåvning för filosofi och blev även känd som Sofronius den Vise. För honom fanns dock sann vishet endast i munkväsendet och han sökte sig till dem som bodde i öknen.

Han kom till Jerusalem för att bo på Den Helige Theodosius Kloster. Där blev han nära vän med munkprästen Johannes Moschus. Efter en tid blev Fader Johannes hans andliga fader och Sofronius underordnade sig totallt till Fader Johannes. Tillsammans besökte de flera kloster där de antecknade livsberettelser och andlig visdom de fick höra från asketerna som de träffade. Dess anteckningar blev så småningom en bok som heter 'Leimonarion' på Grekiska vilket betyder 'Den Andliga Hagen'. Denna bok fick stark erkännande vid det sjunde ekumeniska konciliet.

När Perserna började invadera Palestina lämnade Fader Johannes och Sofronius Jerusalem och flyttade till Antiokia (nutida Syrien). Därifrån åkte de till Egyptien. I Egyptien blev Sofronius allvarligt sjuk. Under denna period bestämde han sig för att bli munk, och fick munkvigning av Fader Johannes.

Efter Fader Sofronius hämtade sig från sjukdomen bestämde sig båda fädrarna för att stanna i Alexandria. Där togs de emot av den Helige Patriarken Johannes "den Nådefulle" (som firas 12 november). Fädrarna Sofronius och Johannes hjälpte Patriarken sedan i hans kamp mot den monofysitiska villoläran. I Alexandria fick Sofronius besvär med ögon och vände sig i förbön och tro till De Heliga Cyrus och Johannes (31 januari). Hans ögon blev helade när han besökte en kyrka som var vigd till just dessa två helgon. Hans tacksamhet var så stor att han författade en livsberättelse om dessa två helgon.

Barbararméer började närma sig Alexandria och Patriarken Johannes åkte tillsammans med Fader Sofronius och 'Fader Johannes Moschus mot Konstantinopel. Men Pariarken dog på vägen dit. Därifrån åkte Fader Sofronius och Fader Johannes Moschus mot Rom tillsammans med arton andra munkar. Fader Johannes Moschus dog i Rom. Fader Sofronius åkte sedan med Den Helige Johannes Moschus kropp tillbaka till Jerusalem och begravde honom i Den Helige Theodosius Kloster.

År 628 återvände Patriarken Zacharias av Jerusalem (609-633) från sitt fångenskap i Persien. Efter han dog satt Den Helige Modestus (18 december) som Patriark i två år. Efter Den Helige Modestus dog blev Fader Sofronius vald till Patriark. Patriarken Sofronius arbetade hårt för Jerusalemkyrkans väl under hans tid som dess herde (634-644).

Mot slutet av sitt liv fick Patriarken Sofronius och hans kyrka genomlida en tvåårig belägring. Jerusalem omringades av Muslimerna. När de hungrig invånarna inte längre orkade stå ut öppnade de stadsportarna på villkoret att fienden inte skulle förstörde helgedomarna. Men villkoret respekterades inte och Den Helige Sofronius dog utav sorg över hur de Kristna helgedomarna vanhelgades.

Patriarken Sofronius lämnade efter sig många skriftliga verk inom dogmatik. Han skrev en avhandling om Liturgi, ett helgonliv om Den Heliga Maria av Egyptien (1 april) samt ca 950st troparier och stichirer som sjungs mellan Påsk och Kristi Himmelsfärd.

Under hans tid som munkpräst reviderade Fader Sofronius Den heliga Savas (5 december) klosterregel. Han skrev också tre Kanon för Stora Fastan som än idag finns kvar i Fastetriodion.

Troparion - Ton 5
Patriarken Sofronius, Du som utstrålade nykterhetens prakt har genom Dina ords utstrålning uppenbarat den oförstörbara upplysningen från himmelen.
Ty genom Din livsstil vann du visdom; nu stärker du Kyrkan som en praktfull hierark och som en förebedjare åt oss inför Herren.

Kontakion - Ton 8
Du var visaste bland Patriarkerna, Sofronius av Jerusalem. Du kämpade med gudomlig iver, och spred sanningens bud med dina läppar. Du befäste Kyrkans grund och etablerade munkordningarna. Du upptäckte klok undervisning och undervisade med den. Därför ropar vi till Dig: "Gläd Dig, Du som är de Ortodoxas glänsande stolthet!"

tisdag 10 mars 2009

Iklätt Eder Kristus ...

I alla som haven döpts till Kristus haven iklätt eder Kristus, Halleluja!

Denna sång sjungs under den Ortodoxa Liturgin vid Påsk och Jul samt under dopgudstjänst precis efter själva dopet. Texten kommer från Galaterbrevet 3. Läs nedan mer av sammanhanget:

v.14Vi friköptes, för att den välsignelse som hade givits åt Abraham skulle i Jesus Kristus komma också hedningarna till del, så att vi genom tron skulle undfå den utlovade Anden.26Alla ären I Guds barn genom tron, i Kristus Jesus;27ty I alla, som haven blivit döpta till Kristus, haven iklätt eder Kristus.28Här är icke jude eller grek, här är icke träl eller fri, här är icke man och kvinna: alla ären I ett i Kristus Jesus.29Hören I nu Kristus till, så ären I därmed ock Abrahams säd, arvingar enligt löftet.

I dopgudstjänsten har den döpte nyss iklätt sig en ny vit skrud. Sången berättar om den sanna skruden som den döpte har iklätt sig: Kristi Kropp. Vid Påsk och Jul påminns vi om vårt dop när vi sjunger denna sång. Vi blir påminnda om att Kristi födelse - början till Hans jordiska liv - är början till vårt eviga liv. Han blev människa så att vi kan Gudomliggöras. Vid Påsk sjunger vi därför att Hans uppståndelse blir också vår uppståndelse. Vi har iklätt oss Kristus.

Quadratus och andra martyrer från Korinth

Den helige martyren Quadratus (också kallad Codratus) och de som var med honom: översatt från OCAs hemsida.

På 200-talet förföljdes Kristna mycket hårt i Romarriket och det fanns i staden Korinth (nuvarande Grekland) en kvinna som hette Rufina. Hon flydde från Korinth upp till bergen för att ungå förföljarna. Där födde hon en son som hette Quadratus. Rufina dog snart därefter. Genom Guds Försyn levde barnet och fick mat mirakulöst: ett moln kom och droppade söt dagg rakt ner i hans mun.

Quadratus tillbringade barndomen och ungdomen ute i vildmarken. När han var ung råkade han träffa några Kristna som visade honom den sanna tron. Quadratus läste gramatik och senare läkarkonst - ett yrke han utövade med mycket framgång.

Mest av allt älskade Quadratus vildemarken och ensamheten. Han tillbringade mycket tid uppe på bergen i förbön och meditation på Gud. Många år gick och hans vänner och lärjungar kom till honom för att få undervisning. Bland dem som kom till Quadratus var Cyprianus, Dionysius (vi får namnet Dennis ifrån Dionysius), Anectus, Paulus, Crescens och många andra.

År 249 kom en militärprefekt till Korinth som hette Jason. Han hade blivit dittskickad av den trolöse kejsaren Decius. Hans uppgift var att tortera och döda Kristna. Eftersom Quadratus var äldst talade han för de andra.

Den helige Quadratus försvarade sin tro på Kristus Frälsaren med mycket mod. Men snart började de tortera honom. Trotts att han utsatts för så inhumant tortyr uppmuntrade Den helige Quadratus de andra Kristna och uppmanade dem att stå stadigt i sin Tro.
Jason lyckades inte övertala några Kristna att förneka Kristus. I frustration beordrade han att alla kristna skulle kastas ner i ett stadium fylld med vilda rovdjur för att rovdjuren skulle äta upp de kristna. Men rovdjuren vägrade att röra de kristna.

Då band soldaterna de kristna och släpade dem efter triumfvagnarna genom staden. Många som stod och tittade kastade sten på dem. Till slut blev martyrerna halshuggna. Innan den blev halshuggna bad de att få en stund till förbön. Sedan böjde de en efter en sina huvuden inför svärdet.

Några lärjungar till Den helige Quadratus blev kvar men de led också för Kristi skull. En hette också Dionysius; han blev dödad med en kniv mitt i natten. Victorinus, Victor och Nicephorus blev krossade under en stor sten. Claudius miste båda händer och fötter. Diodorus brändes och Serapion blev halshuggen. Papias och Leonidas blev drunknade i havet. Många heliga kvinnor följde männens exempel och gav sig frivilligt till att lida för Kristi skull.

Troparion
När ni kämpade modigt i Korinth, o Visa Martyrer, framstod ni som ett sexarmat strålande ljusstake. Därför upplyser ni vägen för Kristi trogna genom Nåden som gavs till Er!

Troparion
Dina Heliga Martyrer, Quadratus och Hans Kompanjoner, o Herre, har genom lidande krönts med oförstörbara kronor från Dig, vår Gud. Ty med Din styrka fällde De Sina motståndare, och krossade demonernas kraftlösa högmod. Genom Deras förböner fräls våra själar.

Troparion
Prisade med melodiösa hymner vare de Gudasinnade Quadratus, Anectus, Paulus, Dionysius, Cyprianus och Crescens, Ty såsom en kör med sex stämmor, vars sångare alla har vunnit Kristi Lön, beder de oavlåtligen för oss inför Treenigheten!

Några namn på Korinthmartyrerna: Quadratus, Leonidas, Victor, Cyprian, Dionysius, Anectus, Paul, Crescens, Nicephorus,. Claudius, Diodorus, Serapion, Papias, Chariessa, Nunechia, Basilessa och Nike.

måndag 9 mars 2009

Helige Hierarchen Ioane av Khakhuli

Helige Hierarchen Ioane av Khakhuli, också kallad Chrysostomos (900-1000-talet). Firas 10 mars.

(Översatt ifrån "Lives of the Georgian Saints', St. Hermans Förlag. Läs mer)

På 900-talets andra hälft grundade Georgiens Kung Davit Kuropalates ett kloster som kallades Khakhuli. Den låg vid den historiska regionen Tao, där floden Khakhuli mynner ut i floden Tortumi.

Khakhuli var en gång känd som ett heligt lärdomssäte med idag ligger det inom Turkiets gränser och har blivit en turistattraktion. Trotts det fortsätter Georgiens befolkning att upplysas av nåden och ljuset ifrån de Georgiska troende som arbetade där.

Den helige Ioane av Khakhuli levde samtidigt som Kung Bagrat III (975-1014). Ioane var en mycket utbildad teolog, översättare och kaligraf. Han har kallats 'Chrysostomos' eftersom han, liksom den älskade Patriarken av Konstantinopel, var känd för sina vackra och innehållsrika predikningar.

Vissa källor hävdar att Den helige Ioane först blev biskop i Bolnisi och sedan flyttade till Khakhulis stift. De flesta är överens om att han lämnade Khakhuli kring år 1019 och åkte till Athosberget i Grekland tillsammans med Arsen av Ninotsminda och Ioane Grdzelisdze. Ett Georgiskt manuskript ger tecken emellertid att Den helige Ioane inte var biskop vid den tiden, och detta kan kyrkohistoriker ännu inte förklara. I detta manuskript står det, 'Bed för den välsignade munken Ioane Grdzelisdze och hans andlige son Ioane Chrysostomos, som arbetade för att skriva denna heliga bok.'

Medan han arbetade vid Athosberget assisterade Den helige Ioane Den helige Ekvtime. Dessa två blev nära andliga bröder och goda vänner.

Det sägs att han gjorde många goda gärningar som biskop. Dessa tillsammans med titeln 'Chrysostomos', samt mängden av hans viktiga skrifter alla visar på hans fromhet, visdom och kärlek till sitt fosterland. I en bok som heter 'Georgi av det Helige Bergets Liv' står det att Den helige Ioane insomnade vid Athos.

Troparion
Genom Dina gärningar, arbete, böner och Ditt fastande har Du funnit vila i himmelens majestätiska himmelrike, o Helige Fader Ioane. Vi bönfaller Dig; bed till Kristus vår Gud, att Han må förbarma Sig över våra själar!

onsdag 4 mars 2009

Böner under stora fastan

Öppna för mig botens dörrar, o Livgivare. Ty i morgongryningen ilar min själ till Ditt heliga tempel, då det kroppens tempel den bär är helt förorenat. Men rena det Du såsom Förbarmare med Din barmhärtiga nåd.

O Gudaföderska, led mig på frälsningens väg, ty med skamliga synder har jag fläckat min själ och i lättja har jag förlösat mitt liv. Bevara mig från all orenhet genom Dina förböner.

Gud, var mig nådig efter Din godhet; utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.

När jag tänker på myckenheten av de synder jag begått, darrar jag eländige för domens förskräckliga dag. Men i förtröstan på Din barmhärtighets nåd ropar jag till Dig såsom David: Gud var mig nådig efter Din godhet.

tisdag 3 mars 2009

En historia av Biskop Anthony Bloom om en rysk martyr

Översatt från 'Beginning to Pray', av Biskop Anthony Bloom.

Under ryska inbördeskriget när de två arméerna kämpade för att få övertaget fanns det en liten by som togs av röda armén men som hade varit under tsarens styrkor en längre tid. En kvinna fanns där med sina två små barn, fyra respektive fem år gamla. Hon riskerade att bli dödad därför att hennes man hörde till tsarens armé. Kvinnan gömde sig i en övergiven stuga i väntan på rätt tid att rymma till Tsarens sida.

En kväll knackade en ung kvina, Natalie, i ungefär samma ålder, dvs tidig tjugoårsålder, på dörren och frågade om mamman och hennes barn hette si och så. Mamman bekräftade att det stämde. Natalie varnade att mamman hade blivit påkommen och att kommunisterna tänkte åka ut till stugan den natten och skjuta henne. ”Du måste rymma omedelbart!” sade Natalie. Mamman tittade på sina barn och sade, ”hur kan jag?”

Hittills hade Natalie endast varit mammans näste i den världsliga meningen – dvs en person som befinner sig geografiskt nära. Men i det ögonblicket blev hon mammans näste i Evangeliets mening. Hon sade till mamman, ”Du klarar av att rymma därför att jag stannar här och säger att jag är du. Då kommer de och tar mig istället.”

”Men du blir ju skjuten,” sade mamman.

”Ja, det blir jag, men jag har inga barn.” Natalie stannade i stugan.

Vi kan bara föreställa oss det som hände efteråt. Vi kan se nattan som kom, som omslöt stugan i mörker, dysterhet, fukt, kyla. Vi kan se en kvinna som väntade sin död och vi kommer ihåg Getsemanne. Vi kan föreställa oss Natalie när hon ber om att kalken ska tas ifrån henne, men också att hon möttes av samma Gudomlig tystnad som mötte Kristus. Vi kan se hur hon vände sina tankar till de vänner som kanske hade kunnat hjälpa henne, men de fanns inte där. Kristi lärjungar sov; och hon kunde inte vända sig till någon utan att förråda mamman och sina barn. Vi kan tänka oss hur hon måste mer än en gång ha bett att hennes uppoffring inte skulle bli förgäves.

Förmodligen undrade Natalie mer än en gång vad som skulle hända efter hennes död, med mamman och barnen. Men hon fick inget svar förutom Kristi ord, ”Ingen har större kärlek, än att han giver sitt liv för sina vänner.” Förmodligen tänkte hon mer än en gång på att det bara skulle ta en enda sekund att frigöra sig från det valda ödet. Det räckte att hon öppnade dörren och så snart hon var ute på gatan blev hon inte längre mammans ställföreträdare. Då blev hon sig själv igen. Det räckte med att förneka den falska identiteten.

Men hon dog. Hon blev skjuten. Mamman och barnen lyckades fly.

söndag 1 mars 2009

Söndagstroparion / kontakion i 7:e tonen

Med Ditt Kors har Du tillintetgjort döden. Du har öppnat paradiset för rövaren. Du har stillat myrrha-bärerskornas gråt. Du befallde apostlarna att förkunna, att Du har uppstått, o Kriste vår Gud, och givit världen stor nåd.

Ej längre kan dödsriket hålla människorna fängslade, ty Kristus har nedstigit och nederslagit och förintat dess makt; ja bundet är helvetet. Profeterna jubla enstämmigt och säga: "Frälsaren har uppenbarat Sig för dem, som äro i tron. Träden, I troende, ut till uppståndelse!"