Gudaföderskans Akatist

Denna söndag firas Akatisten till Gudaföderskan.

En Akatist är en längre hymn som berättar ur olika vinklar betydelsen av en historisk händelse, ett helgonliv eller en av den Heliga Treenighetens personer. Akatist kommer från det Grekiska ord för "ej-sittande" och refererar till att bönen är tillräckligt kort att man läser det stående och vid ett ända bönetillfälle. Läs mer om akatister här:

Här kommer ett utdrag ur Akatisten till Gudaföderskan. Läs hela Akatisten på Engelska här.


Dig Härförerska, stark i strid, bringa vi,
Dina från det onda lösta tjänare,
En tacksam seger sång, O Gudaföderska!
Och du som har en oövervinnelig makt,
Fräls oss från all nöd att vi må ropa till Dig,
Gläd Dig, o du oförmälda Brud!

Ärkeängeln sändes från Himmelen för att säga till Gudaföderskan, Gläd dig!
Och då han såg Dig, O Herre,
när du tog kroppslig form vid ljudet av hans okroppsliga röst,
fylldes han med förvånan där han stod och ropade högt till Henne:

Gläd Dig! För genom dig skall glädje skina fram:
Gläd Dig! För genom dig upphävs förbannelsen.
Gläd Dig! När du minns den fallne Adam:
Gläd Dig! Du som räddar oss undan Evas tårar.
Gläd Dig! Du som är högre än människotankar kan nå:
Gläd Dig! Du som är djupare än vad änglaögon kan se.
Gläd Dig! För du är Konungens tron:
Gläd Dig! För du bär Honom som bär allt.
Gläd Dig! Du är stjärnan som får Solen att gå upp:
Gläd Dig! Livmodern som inhysar den Gudomliga Inkarnationen.
Gläd Dig! För genom dig är hela skapelsen pånyttfödd:
Gläd Dig! För genom dig blir Skaparen till ett nyfött Barn.
Gläd Dig! Du oförmällda Brud.

Den Heliga Jungfrun, då hon såg på sin egna renhet
sade hon med mod till Gabriel:
"Märkliga verkar dina ord vara,
och svåra för min själ att acceptera.
Utan säd blir ett barn tilltänkt
och du talar om barnafödande ropande Alleluia!

Sökande kunskap om det som övergår allt förstånd,
sade Jungfrun till Ängeln: "Hur kan en Son föddes ifrån jungfrusköttet? Säg mig."
Och som svar på hennes rädsla svarade han ropande:

Gläd Dig! Du som emottager Guds hemliga råd:
Gläd Dig! Du som har tro på det som i tystnad måste skyddas.
Gläd Dig! Begynnelse på Kristi under:
Gläd Dig! Krona och uppfyllelse av Hans undervisning.
Gläd Dig! Himmelska trappstege genom vilket Gud har kommit ner:
Gläd Dig! Bro som leder människor till Himmelen.
Gläd Dig! Under högt aktade bland Änglarna:
Gläd Dig! Sår som demonerna sörjer bittert.
Gläd Dig! Ty på ett ofattbart sätt skall Du bära ljuset:
Gläd Dig! Ty du har inte avslöjat Mysteriet till någon.
Gläd Dig! Visdom som övergår de visas förstånd:
Gläd Dig! Grynningen som belyser de troendes sinnen.
Gläd Dig! Du oförmällda Brud.


Akatistos Kaikkein Pyhimmälle Jumalansynnyttäjälle

Sinulle, oi Jumalansynnyttäjä, voitolliselle sotajoukkojen johtajalle, me, Sinun palvelijasi, vaaroista päästyämme kiitokseksi veisaamme voittovirren. Pelasta meidät kaikista vaaroista, sillä Sinulla on valta voittamaton, että huutaisimme Sinulle:
Iloitse, Morsian, aviota tuntematon.


Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Gudsmoders Beskydd

Den allra heligaste gudsmoders beskydd:

"Idag står Jungfrun mitt i Kyrkan, och med helgonkör ber hon osynligt till Gud för oss. Änglar och biskoppar vördar henne, Apostlar och profeter jublar tillsammans, ty för vår skull ber hon till den Eviga Gud!"

Denna mirakulösa uppenbarelse av Guds Moder ägde rum i mitten på niohundra-talet i Konstantinopel. Det skedde i Blachernaekyrkan dit hennes klänning, slöja och en del av hennes sjärp hade transporterats ifrån Palestina på fyrahundra-talet och därefter förvarades.

På söndagen den första oktober, under en nattelång vigilia, när kyrkan var fylld med bedjande kristna, då lyfte sig Andreas (en dåre för kristus) upp sina ögon mot himmelen och fick se vår Härskarinna Gudaföderskan när hon skred in i kyrkan, strålande med himlaljus och omgiven av en helgonskara. Den Heliga Johannes Döparen och den Heliga Aposteln Johannes Teologen stod på varsin sida vid Himmelens Drottning. På böjda knän bad den Allraheligaste Heliga Jungfrun länge och med tårar för alla Kristna. Hon närmade sig Biskopens tron och fortsatt att be.

Efter hon hade avslutat sitt bön tog hon upp sin slöja och spred ut den över folket som bad i kyrkan, som ett beskydd ifrån alla fiender - synliga och osynliga. Den Allraheligaste Gudaföderskan var ytterst strålande med himmelens härlighet, och beskyddsslöjan i hennes händer glansade "mer än solstrålar".

Den Heliga Andreas såg darrande på under denna mirakulösa synen och han frågade sin lärjunge, den salige Epiphanius som stod jämte honom, "Ser du, broder, den Heliga Gudaföderskan nu när hon ber för världen?"

Epaphanius svarade, "Jag ser, helige Fader, och jag är förundrad!"

Den Mest Välsignade Gudsmodern anropade Herren Jesus Kristus och bad Honom att ta emot bönerna ifrån folket som ropade ut hans Heligaste Namn. Hon bad Honom att besvara deras böner fort: "O Himmelske Konung, ta emot all dem som ber till Dig och kallar på Mitt namn som hjälp. Låt dem inte gå ifrån min ikon ohörda."

De Heliga Andreas och Epiphanius var värdiga att se Guds Moder medan hon bad, och "under en lång tid skådade den beskyddande slöjan som spreds ut över folket och som lös me härlighet. Så länge den Allraheligaste Gudaföderskan var där syntes också slöjan. Men när hon gick blev den också osynlig. Efter hon tog med sig den lämnade hon en stor nåd.

Vid Blacharnaekyrkan bevarade man minnet av Guds Moders uppenbarelse. På trettonhundra-talet såg en Rysk pilgrim ikonen på den Allraheligaste Gudaföderskan när hon bad för världen - den som också visar den Heliga Andreas när han beskådar henne.

Den heliga Nestors krönika berättar att Gudaföderskans förböner behövdes när staden skulle bli attakerad av Ryska flottan. Festen hyllar Guds beskydd och flottans nederlag när flottan hotade själva Konstantinupel någon gång mellan 864-867 (enligt Ryska historikern Vasiliev, skedde detta på den 18:e juni 860). Ironiskt nog är denna fest mycket viktigt såväl för de Slavisk-språkiga delar av Ortodoxa kyrkan som för Grekarna.

Den heliga Nestor skriver även om en mirakulös undsättning som följde en nattelång vigilia då Gudsmoders klänning hade doppats i havet vid Blachernaekyrkan, men den nämner inte de Heliga Andreas eller Epiphanius eller deras uppenbarelse på den bedjande Guds Moder.

Historien om de Heliga Andreas och Epiphanius, och början på festfirandet kring Gudsmoders-beskydd verkar därför ha skett efter den Heliga Nestors tid. Den Helige Andreas anses ha insomnat år 936.

I Prologomen, en rysk bok från elvahundra-talet, står det en beskrivning på hur en festdag utsågs för att fira dessa händelser: "Ty när vi hörde, ansåg vi hur underbara och nådefull uppenbarelsen var ... och det skedde att Din heliga Beskydd inte skulle förbli utan fest och firande, Du Evigt-Välsignade!"

På Gudsmodersbeskydds festdag ber vi om beskydd och hjälp ifrån Himmelens Drottning: "Ihågkom oss i Dina böner, Du Härskarinna Jungfru och Gudsmoder, så att vi ej må fördärvas av våra synders mängd. Beskärma oss från allt ont och från all oro, ty vi hoppas på Dig, och då vi vördar firandet av Ditt beskydd upphöjer vi Dig."