söndag 31 maj 2009

Nicea och Trosbekännelsen

Om Jesus inte är Gud kan han inte frälsa oss.
Om Jesus inte är människa är det inte vi som frälsas.

År 325 träffades alla Kristna biskopar för att diskutera en rad olika frågor. Möttet - eller konciliet som det kallas idag - varade i några veckor. Konciliet blev av genom att Konstantinus - den första Kristna kejsaren i Romarriket - kallade biskoparna till mötet. Bland annat skulle de diskutera undervisningen av en präst som hette Arius. Arius ville att konciliet skulle bekräfta hans undervisning, nämligen att Guds Ord - alltså Jesus - inte var Gud själv utan nästan Gud. Han ville att alla andra biskopar skulle godta hans förklaring att Ordet var en del av skapelsen.

På mötet fanns en ung diakon från Alexandria som hette Athanasius. Hans uppgift blev att argumentera mot Arius - och Athanasius vann. Konciliet röstade och bestämde sig för att godta en trosbekännelse som säger att Jesus är "Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad ..." Under diskussionerna nämnde Athanasius och många andra ordet "homoousios" - vilket på grekiska betyder "av samma väsen". De menade att fastän Gud Fader och Gud Sonen är två personer är de ändå en enda Gud. Därför föreslog Kejsaren själv att ordet homoousios skulle tilläggas. Biskoparna godtog hans förslag. Därför säger vi än idag i vår trosbekännelse: Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som fadern. Hela trosbekännelsen lyder så här:

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, Skapare av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid; ljus av ljus, sann Gud av sann Gud; född och icke skapad; av samma väsen som Fadern; på Honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom Den Helige Ande av Jungfrun Maria och blivit människa; Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått efter skrifterna och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida, därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda; på vilkens Rike icke skall varda någon ände.

Och på Den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern; på Honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna. Och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka. Jag bekänner ett enda Dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.



Athanasius blev så småningom Patriarken av Alexandria, men han fick lida mycket förföljelse innan all Arius efterföljare besegrades totalt. Idag hyllas Athanasius som en av Ortodoxa Kyrkans och alla Kristnas största helgon. Hans resonemang kring Ordet - Jesus Kristus - utgick ifrån bibeln och Kyrkans tillbedjan. Han menade - och Kyrkan lär oss - att vi inte kan tillrättavisa bibeln och Kyrkans övriga tradioner utifrån filosofiska idéer om hurdan Gud borde vara. Arius filosofi gjorde att han inte kunde tänka sig att Fadern och Sonen båda kunde vara Gud samtidigt. Hans definition på Gud tillät inte det. Men Athanasius argumentation visade att i sådana fall får den filosofiska förklaringen förkastas. Bibeln säger tydligt att Jesus är Gud från Gud. Och Kyrkan hade dessutom bett till Jesus Kristus och upphöjt honom såsom Gud i flera hundra år.

Här kommer några bibelverser som hjälper oss att komma fram till samma slutsats som biskoparna:

Johannes 1: 1 -5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

1 Korinthierbrevet 8: 6 ...så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.
Idag, den 7:de söndagen efter Påsk firar vi minnet av dessa heliga biskopar som bevarade vår tro oskadd fastän många av dem led förföljelser för sin mod. Kristna haft en sådan kamp sedan Kristendomen började. Idag läste vi även ur Apostlagärningarna om hur Paulus varnade de ledarna han hade själv tillsatt i olika städer för villolärans faror. Han säger:
Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

Det är alltid fascinerande hur kyrkans fäder har valt ut bibelläsningar för de olika festerna. Ofta tycks man kunna ana en avsikt med valet, såsom med versen ovan. Även Evangelieläsningen idag speglar temat "bevara tron". Där läser vi i Johannes 17:1-7.

Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig, eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom. Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.
Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

torsdag 28 maj 2009

Invigningen av Stefan Dechanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka 23/5 - 09

På den 23:e maj invigdes Stefan Dechanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka i kortedala. Kyrkan har tidigare kallats för Vårfru Kyrkan och köptes av Serbiska församlingen kring årsskyftet. Biskop Dositej invigde kyrkan tillsammans med en stor samling präster från Serbiska och Ryska kyrkorna. Flera hundra människor kom för att fira gudstjänst och sedan följde fest med Serbisk folkdans, sång och mat. Bland gästerna var den Svenskkyrkliga biskopen Carl-Axel Aurelius och Ingrid Ödkvist som representerade studieförbundet Bilda. Biskopen uttryckte sin tacksamhet till dessa för sin stöd i den långa processen som pågick innan Serbiska församlingen kunde ta över Vårfru Kyrkan.

Titta på en samling med bilder på invigningen.

Vi har intervjuat Fader Dorotej Forsner, igumen (abbot) på Helige Treenighetens Kloster i Bredared. Fader Dorotej berättare lite mer om invigningen av Kyrkan.

Ortodoxa Bloggen: Fader Dorotej, under kyrkans invigning placerades reliker efter den Helige Stefan Dechanski inuti ett hål i altaret. Varför gör man det?

Fader Dorotej: Anledningen till att man placerar reliker i altarbordet är att de första kristna samlades vid och firade sina gudstjänster på martyrernas gravar. martyrerna var ju vittnen för Kristus, när man sedan flyttade in i en mer eller mindre permanent gudstjänstlokal tog man med sig en bit av en martyrs reliker för att behålla kontakten med de första martyrerna i fornkyrkan. detta fortsätter alltså fortfarande. Relikerna placeras i ett hål i Altarbordet, det förseglas med en speciell vaxblandning, så att relikerna fixeras i Altarbordet.

OB: Biskopen använde använde sedan någon slags olja för att smörja de fyra väggarna i kyrkrummet. Vad var det för olja? Varför?

FD: Både Altarbordet och kyrkans väggar smörj sedan med Myrrhon, en särskild oljeblandning, den används även vid myrrhasmörjelsen, konfirmationen. Myrrhon är bekräftandet av att den Helige Ande tagit sin boning i det som smörjes oavsett om det är en person eller en Kyrka.

OB: Jag har sett i gudstjänstordningen att altaret kallas för 'tronen'. Men det sitter självklart aldrig någon på det, så jag förstår att det är inte en tron i den vanliga betydelsen. Kan du förklara varför det heter 'tronen'?

FD: Altarbordet kallas för Tronen eftersom Kristus tronar på det, Hans närvaro manifesteras genom Evangeliet, som alltid ligger på Tronen. Kristus "sitter" alltså alltid på Sin Tron.

OB: Berätta mer om invigningen av altaret - ni välsignade de fyra hörn på något särskillt sätt. Vad var det ni gjorde? Vad har det för betydelse?

FD: Tronen renas, tvättas tre gånger, med vatten, vin och rosenvatten, och därefter smöjs det med myrrhon, allt detta för att det skall vara rent, så att Herrens offer kan förrättas på det. sedan fästes på varje hörn de fyra evangelisterna, ett uppfyllande av den profetiska syn, som Hezekiel hade, när han såg de fyra väsena, denna syn återkommer även i Uppenbarelseboken.

(OB tillägger) Kopplingen mellan evangelisterna och de fyra väsena går tillbaka åtminstone till Ireneaus. Han menade att Hezekiels syn och Johannes upppenbarelse pekade på de fyra evangelierna. I Hezekiel 1 läser vi: Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

Och i Uppenbarelseboken 4 läser vi: Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor. Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.

Ireneaus menar att 'mannen' representerar Matteus som med sin långa lista på Jesu anfäder visar hur Jesus är människa. Lejonet pekar på Markus - det finns olika förklaringar till detta. Oxen representerar Lukas därför att Lukas berättar flest historier om Jesu koppling till templet där man offrade oxar. Lukas visar också Jesus gärna som en tjänare som uppoffrar sig själv åt världen. Och örnen är Johannes därför att Johannes har ett starkt örnblick som stirrar in i de eviga mysterierna och sanningar som finns hos Gud. Det är bara en örn som kan titta rakt in i solen och därför liknar Johannes en örn. Genom kyrkohistorien har ikoner målats som har förknippat dessa evangelister med sina respektiva väsena - gå in i vilken gammal svensk kyrka som helst och du kan hitta - oftast på altartavlan eller på predikstolen - en bild på evangelisterna. Väsena brukar ligga halvgömda i ett hörn på respektive bild (som i bilden ovan).

OB: I början på invigningen gick hela församlingen ut ur kyrkan i procession. Biskopen och prästerna ledde processionen, bärande på relikerna. Vad har processionen för betydelse och varför tog man med relikerna?

FD: Processionen är just det att man bar relikerna från martyrgravarna till de nybyggda kyrkorna.

OB: I Ortodoxa Kyrkan brukar man vörda helgon - relikerna i altaret är bara ett exempel. Räcker det inte med Kristus? Varför behöver man uppmärksamma andra människor?

FD: Den kristna tron är ingen teosofisk filosofi, att vi bara har tankar om Gud och ber till något vi inte känner. Den kritna tron är konkret, verklig och vi känner Honom som vi ber till och som vi tjänar. Vi vet att Gud skapade allting gott, därför avvänder vi vatten, när vi döper, vin och bröd till nattvarden, olja till att smörja med. Vi tror även att Gud bor i människan att Han verkar i hennes liv, vissa människor har helt överlämnat sig åt Gud, Han har uppfyllt dem och helgat dem, liksom Han helgade Jungfru Maria, när Han blev ett barn i Hennes mage. Om vi tror på Gud, så måste vi även tro på det Han gör, om Han helgar skapelsen kan inte vi vanhelga den. Det är som om man hälsade på en bekant och sa till honom: Dig tycker jag om, men inte din hustru eller dina barn. Gud allena tillkommer tillbedjan, men vördnad och kärlek är inte begränsade till bara Honom, eftersom Han själv är överflödande i sin kärlek till oss.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

onsdag 27 maj 2009

Psaltarpsalmer under invigningen av en ny kyrka

www.orthodoxwiki.org är ett utmärkt resurs för den som vill fördjupa sig i Ortodoxins olika rikedomar. Där har jag hittat mycket av det som följer.
Jag har samlat de psaltarpsalmer som lästes vid de olika tillfällen i kyrkoinvigningen:

Invigningen börjar med en procession runt kyrkan - traditionellt sätt tre gånger, men ibland förkortad till en enda gång. Detta är skall påminna dels om den tiden då kyrkan nyligen hade fått bygga riktiga kyrkor efter den romerska förföljelsen. Då tog de med sig reliker efter martyrerna för att kunna fortsätta förrätta Liturgin i närhet till dem som kämpat för sin tro.

Under processionen läses denna psaltarpsalm (143):
Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften. Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon. Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven. Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck. Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr. Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn. Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö. Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig! Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig. Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar. Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter. Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.
Då Biskopen och prästerna kommit fram till kyrkans dörrar läses en mer segervis psaltarpsalm (24) för att utropa Kristi seger över djävulen och döden:
Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans! Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark. Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren? Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga. De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem. Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud. Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in! Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid. Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in! Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!
Då Biskopen lagt ner relikerna inuti altaret häller han på myrhon - samma myrhon som används för att konfirmera nydöpta människor. Efteråt förseglas hålet med vax blandad tillsammans med välluktande kryddor. Dessa skall påminna om de kryddor Josef av Aramathea använde när han tog hand om Jesu kropp efter korsfästningen. Samtidigt läses denna psalm som samtidigt berättar om människans lidande men om en räddning och seger som har lovats oss. Psaltaren 145:
Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn. Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar! Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort. Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar. Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är. Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet. Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös. Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla. Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig. Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt. De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet. Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt. Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor. Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver. Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov. Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet. Han är nära dem som ärligt söker honom. De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem. Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda. Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.
Efter relikerna har förseglats i altaret tvättas altaret av Biskopen - en parallel till människans dop - medan Psaltaren 84 läses: Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel! O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden. Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud! Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig. De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel. När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet. De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion. Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud! Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung. En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga. Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar. Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!

Under tiden altaret torkas stänker Biskopen altaret med rosenvatten och läser psaltaren 51:
Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld! Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt. Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt. Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp. Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet! Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö! Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen. Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska. Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet! Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig! Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig! Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig. Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig! Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld. Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad. Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar. Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
Sedan smörjer Biskopen altaret med myrhon och läser psaltaren 133: Vad underbart och skönt det är när bröder kan bo tillsammans i harmoni. Det är lika välgörande som doften av den dyrbara olja, som hälldes i håret på prästen Aron och som sedan rann ner i hans skägg, ända till kraglinningen. Denna gemenskap är lika uppfriskande som daggen på berget Hermon eller på Sions sluttningar. Ja, Guds välsignelse vilar över bröder som lever tillsammans i frid. Han ger dem ett liv utan slut.

Nu läses psaltaren 132 och under tiden fästes ett vitt linneduk på altaret. Detta skall föreställa Herrens begravningskläder. Duken kallas Katasarkion och binds vid altaret med ett snörre som påminner om repet som band Herrens händer när han stod inför de översta prästerna.

Psaltaren 132:
Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa: Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige. Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna. Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom. Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka. Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje. Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk, för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare! Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung! Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem. Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du. Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta. Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje. Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid. Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.
Linneduken står permanent kvar så länge kyrkan står. Efter Biskopen tvättat sina händer täcker han altaret med mera dekorativa duk som symboliserar Guds härlighet. På altaret placeras nu även evangelieboken och ljusstakar bland annat.

Läsaren läser upp psaltareen 93:
Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas. Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till. De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar! Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.
Efter det att altaren har blivit invigd beröks hela kyrkan. Under tiden läses psaltaren 26:

Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla! Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper, för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder! Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande. Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit. Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare. Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under. Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet. Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor! Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig! Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.

Biskopen smörljar de fyra väggarna med myrhon och tar av sig förklädnaden han haft under hela invigningen. Denna delas upp i små bitar och varje person i kyrkan får en del.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

tisdag 19 maj 2009

Vad betyder Ortodoxi? Kyrkans doktrin, gudstjänstliv och värderingar

by Frederica Mathewes-Green
Denna artikel är översatt från denna del av Antiokias Ärkestift i Amerika

Ordet Ortodox betyder 'rätt tro' eller 'rätt tillbedjan'.

Ortodox Doktrin

Under åren efter Jesu Uppståndelse reste apostlarna och andra missionärer genom olika världsdelar och spred Evangeliet. Snart etablerades fem stora centrum för den nya tron: Jerusalem, Antiokia, Rom, Alexandria och Konstantinopel. År 1054 bröt den Romerska kyrkan med den stora enade Kyrkan, och fem hundra år senare började Protestantiska kyrkor med att bryta sig av ifrån Rom. Den ursprungliga Kyrkan har funnits kvar, enad i den Apostoliska Tron sedan den första århundrade efter Kristus. Detta är Ortodoxi.

En av Kyrkans tidigaste uppgifter var att definiera och försvara ortodox teologi gentemot anfallande vågor av villolära. Dessa villoläror dök oftast upp i form av oenigheter kring Treenighetens natur, och hur det kunde vara att Jesus var båda Gud och Människa. Kyrkans Konsilier kallades tillsammans för att undersöka Skriften och uttrycka den gemensamma tron i ord. Dessa ord utgör en stengrund som står kvar genom alla tider. Sedan dess har Kyrkan kallats 'Ortodox' vilket betyder 'rätt tro' eller 'rätt tillbedjan'. Niceanska Trosbekännelse (se nedan) var produkten av Niceas Kyrkokonsilium år 325. Detta är en central Ortodox uttalande om vår tro; och ett utmärkt exempel på produkten av dessa konsiliers arbete. Ingenting kan tilläggas vår tro som byggdes på stengrunden Kristus och Hans Apostlar, på samma sätt som ingenting kan tas ifrån den. Den är fullkomlig.

Ortodox Tillbedjan

Ortodoxa kyrkor använder fortfarande gudstjänstformer som fanns på 100-talet. Vår tillbedjan baseras till stor del på Bibeln och Bibelverser. Vi sjunger det mesta av gudstjänstordningen; poängen är att våra röster förenas i de urgamla harmonier och melodier.

Våra gudstjänster har Gud som fokus - inte vår egen njutning, uppfyllelse eller gemenskap. Vi kommer in i Guds närvaro med häpnad, medvetna om våra egna brister och Hans stora nåd. Vi söker förlåtelse och jublar i frälsningens stora gova som har givits så generöst. Ortodox tillbedjan fylls med omvändelse, tacksamhet och oavbruten lovsång.

Vi försöker så gott det går att göra vår tillbedjan vacker. Skrifternas förbild för oss visar att Guds egna design för tabernaklet (2 Mosebok 25, 26) innefattade guld, silver, adelsten, blå- och lilafärgade tyg, broderi, rökelse, klockor och oljesmörjelse. På samma sätt, i den Heliga Johannes uppenbarelse (Uppenbarelseboken 4) ser man adelsten, guld, tronar, kronor, vita klänningar, kristaller och rökelse. Från Skriftens början till dess slut uppoffras tillbejan med så mycket skönhet som möjligt. Fastän en ny missions ekonomi kan göra att man håller sig till enklare föremål kommer våra hjärtan till gudstjänsterna med en inre längtan efter att få hälla ut vid Kristi fötter all den dyrbara olja och parfym vi bara har.

En vanligt missuppfattning är att häpnadsfylld, vacker tillbedjan måste vara rigid, formel och kall. Ortodox tillbedjan motbevisar denna steriotyp. Liturgin är inget uppträdande, utan en möjlighet att komma tillsammans som en familj i tro inför vår älskade Fader. Sann Ortodox tillbedjan är behaglig, varm och glädjerik. Det skulle inte kunna vara mindre än så i Hans himmelska närvaro.

Ortodoxa Värderingar

Värderingar som ofta kallas 'judeo-kristna' har aldrig lämnat Ortodoxin. Vi tror att sexuell uttryck är en dyrbar gåva - en som bara utövas inom äktenskap. Personer med homosexuella eller andra utomäktenskapliga sexuela impulser är välkomna i gemenskapen av Guds tjänare. Hos Kyrkan får mycket kärleksfull stöd för den avhållsamma uppoffringen de gör mot Gud i ett celebat liv. Äktenskap är ett livslångt förbund. Skilsmässa är en mycket allvarlig sak, och att gifta om sig efter skilsmässa är en tillgift mot mänsklig svaghet - en som mottages med ånger.

Ortodoxin har stått mot abort sedan kyrkans begynnelse. Vi läser i dokumentet Didache (ca 110 AD) - Mörda ej barn genom abort, och döda ej heller ett nyfött barn. Den tidiga kyrkan befann sig i en kultur som fritt utövade abort, och även spädbarnsmord. Men från de första Kristna hördes konsekvent en röst mot våld. Detta fortsätter Ortodoxa Kyrkan med än idag.

Att ta hand om fattiga och utsatta har alltid varit en grundvärdering för Ortodoxa Kyrkan. Den Helige Johannes Chrysostomos starka predikningar från 300-talet bär vitnesbört till hur viktigt detta ansvar är för Kristna. Kyrkan ser fortfarande sin mission i ljuset av en människas helhet; kropp och själ.

Ortodoxa Kristna står på höger, vänster eller i mitten på många olika frågor. Men där Bibeln och fornkyrkans vittnesbörd visar vägen finns inga meningsskiljaktigheter. Vi upprätthåller och lyder Guds vilja.

Niceanska Trosbekännelse

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, Skapare av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid; ljus av ljus, sann Gud av sann Gud; född och icke skapad; av samma väsen som Fadern; på Honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom Den Helige Ande av Jungfrun Maria och blivit människa; Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått efter skrifterna och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida, därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda; på vilkens Rike icke skall varda någon ände.

Och på Den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern; på Honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna. Och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka. Jag bekänner ett enda Dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i länkarna till vänster

Heliga Anna kommer till Bredared 21/5


Torsdag 21/5 firas liturgi på Heliga Treenighetens Kloster i Bredared. Dit kommer även reliker efter den Heliga Anna av Novgorod, Sveriges skyddshelgon. Liturgin börjar kl 09:30.

Vägbeskrivning till klostret hittar du här


Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

tisdag 12 maj 2009

Ortodox Kyrka i Singapore

Denna artikel har jag översatt om en Ortodox församling i Singapore.

SINGAPORE (UCAN) -- Samarbetet mellan Ortodoxa och Katolska kyrkorna är mycket bättre nuförtiden i Singapore, efter det att Heliga Uppståndelsens Ortodoxa Församling börjat hålla gudstjänst i ett rum de lånar hos Katolska Ärkestiftets Utbildningscentrum.

Församlingen blev först vräkt från dess tidigare hem förra år efter ett hyrestvist. Sedan församlingen inte lyckats hitta någon annan stans vände de sig till den Katolska Ärkebiskopen Nicholas Chai av Singapore.

I mars erbjöd ärkebiskopen församlingen ett rum i utbildningscentret, i samma hus som ärkestiftets huvudkontor. Huset är ävenhem till Singapores Katolska prästseminarium, en Katolsk tidning och andra föreningar. I mars flyttade församlingen in och tecknade ett lease med ärkestiftet.

"Vi är absolut nöjda med att vara här hos Katolska Kyrkan som hyresvärdar" säger Fader Daniel toyne, en skäggig Engelskman i 40-års åldern. "Vi har goda relationer med personalen här. De är mycket hjälpsamma och har till och med hängt upp skyltar så att folk hittar till oss. Det sista bad vi inte ens om, men de gjorde det i alla fall."

Han tillägger att nyfikna Katoliker har kommit till rummet för att titta på ikonerna "och har velat lära sig mer om Ortodoxa Kyrkan."

En vägg är täckt med kända ikoner på Ortodoxa helgon; Maria och olika bibelhändelser. Många ikoner har även reliker inuti. Ett altare står framför ikonerna. Under gudstjänsten sjunger prästen och rummet fylls av rökelse.

När jag frågade varför Katolska Kyrkan tillät Ortodoxa församlingen att använda lokalerna svarade Fader William Goh, rektorn för St. Francis Xavier Major Seminarium att "Dett är inget nytt för oss." Ärkestiftet har tillåtit andra Kristna grupper att använda lokalerna tidigare.

Fr. William tilläger att Ärkebiskopen Chai anser att Katolska och Ortodoxa Kristna delar i "ett enda dop" och tror på "samma Herre". "Katolska Kyrkan vill främja enhet bland Kristna utan vilket vi skulle underminear Kyrkans mission att vara en enhets och kärlekens sakrament för mänskligheten."

Fader Daniel är själv inte obekant för Katolska Kyrkan. Han har blivit inbjuden till den Katolska församlingen i St. Mary of the Angels, där han firade vesper och gav en föreläsning om Ortodoxa Kyrkan.

Andrew Kong, som arbetar på CAEC, säger att han är glad att Katolska Kyrkan har tillåtit Ortodoxa Kyrkan att använda lokalerna. "Vi har mycket mer gemensamt med Ortodoxa Kyrkan än med Protestanterna, eftersom Ortodoxa Kyrkan är ju trotts allt vår systerkyrka."

Heliga Uppståndelsen Ortodoxa Kristna Församlingen blev en registrerad församling i Singapore år 2000 och Fader Daniel blev prästvigd 2001. Församlingen lyder under den Ortodoxa Metropoliten för Hong Kong och Sydost Asien, i Konstantinopelpatriarkatet.

På en söndag har de ca 40 som kommer till gudstjänsterna och upp till 200 som kommer på stora högtider såsom jul och påsk.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

söndag 10 maj 2009

Ny Syriansk Kyrka byggs i Sigtuna

SIGTUNA
Nu tas de första spadtagen för en ny kyrka åt den syriansk/assyriska gruppen i Sigtuna norr om Stockholm. Kyrkan ska byggas i typiskt Mellanöster-stil i sandsten och med gyllene kupol.

Syrianerna eller assyrierna som de också kallar sig är en folkgrupp från Mellanöstern som tillhör en gren av den Östliga ortodoxa kyrkan. Syrianer är utspridda över olika trakter i såväl Irak som Turkiet och Syrien. Ca 80 000 syrianer bor i Sverige, främst i Södertälje och södra Stockholm.

Kommunen har sponsrat bygget genom att sälja den 12 000 kvadratmeter stora tomten för en krona till församlingen. Kyrkan ska rymma 450 personer och invigs enligt planerna nästa höst.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

lördag 9 maj 2009

Matrona, del 4

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 2
Del 3

En gång under ljusa veckan satt Matrona vid ett öppet fönster och tog emot besökare. Då kom det kvinnor till henne från byn Orlovki. Matrona gav den ena kvinnan en prosfora (välsignad brödtärning), till den andra gav hon vatten, till den tredje ett rött ägg. Matrona sade till den tredje kvinnan att hon skulle gå runt på baksidan av ladgården och äta ägget där. Kvinnan tog sitt ägg och det tre gick sin väg. När hon kom till baksidan av ladgården öppnade hon ägget och en mus hoppade ut ur skalet. Kvinnorna blev mycket rädda och återvände till Matrona.

- Vaddå frågade Matrona. Duger det inte att äta en mus? Kvinnan svarade - men Matrona! Hur kan man äta en mus?

- Ja, det kan man verkligen fråga sig, sade Matrona. Du som säljer mjölk till folk - till föräldrarlösa barn och änkor och fattiga människor som inte har någon ko. Men det var bara några dagar sen som du hittade en mus i mjölken och bara plockade ur den. Och då sålde du mjölken ändå!

Kvinnan som hade mycket riktigt gjort detta protesterade, - Men Matrona, de såg ju inte musen - de visste inget om det och ... jag slängde ju ut den.

- Det kan hända att du gjorde, svarade Matrona, men Gud vet att du sålde mjölken som hade blivit förorenad av en mus!

Matrona var en förebederska inför Herren och hjälpte många som led av sjukdomar och sorger. Fyra kilometer från Sebino bodde en man som inte kunde gå. Matrona sade, - låt honom börja krypa mot mig på morgonen. Han hinner hit till klockan tre.

Mannen kröp fyra kilometer men när han återvände var hans ben helade och han kunde gå.

A. F. Vibornova vars far döptes samtidigt som Matrona berättar också om en av hennes mirakler - min morbro bodde i staden Ustya, där min mor föddes. En morgon gick han upp men fann att var förlamade i båda händer och båda fötter. Han trodde inte att Gud helade människor genom Matronas förböner, men hans dotter kom till min mor i Sebion i alla fall. Hon sa - snälla Gudmor, skynda! Pappa mår så dåligt. Han har blivit en krympling - hans armar hänger livlösa och han kan inte fokusera sin blick. Hans tunga rör sig knappt.

Min mor sadlade hästarna och hon åkte till Ustya tillsammans med min far. Där hittade de hennes bror - hans tillstånd var så bedrövlig och han kunde knappts en säga 'sys-ter'. Då tog hon honom med sig till vår by och gick ensam till Matrona. När hon kom till Matrona (som ännu inte träffat den sjuke) sade Matrona - här ser man! Din stackars bror tror inte att jag kan göra någonting men nu sitter han där som en nudel. Ta hit honom så hjälper jag honom.

Matrona bad för mannen och gav honom lite helig olja. Han sov som en stock den natten och när han gick upp nästa morgon var han helt frisk. Matrona sade till honom, - var tacksam mot din syster. Det är ju hennes tro som har helat dig.

Den hjälp Matrona gav de fattiga var inte alls lik häxkraften och viskande som vissa gamla kvinnor gör - så kallade 'folk läkemedel' som innebär att man kallar på olika andar, övernaturliga krafter eller trollkonster. I dessa har traditioner har den som helar kontakt med någon mörk kraft. Men Matronas helande var helt och hållet kristet. De som kände henne kan vitna att det var därför Matrona ogillade alla spåmän och ackultister. Framför allt bad Matrona. Hon bad till Gud för himmelsk räddning från sjukdomar, och hon fick många andliga gåvor som hjälp. Ortodoxa Kyrkan har så många historier där inte bara prästerskapet och munkarna men också religiösa människor som lever i världen kan hjälpa behövande genom förböner.

Matrona bad över vatten och gav vattnet till de som kom till henne. Om man drack detta vatten och stänkte det omkring sig kunde man få beskydd mot alla möjliga faror. Vi vet inte vad hon bad när hon gjorde detta, men på den tiden var det nästan omöjligt att få tag i vigvatten som välsignats av en präst. Egentligen är det bara en präst som har det kanoniska uppdrag att göra detta. Det vi vet å andra sidan är att det är enbart genom heligt vatten som välsignats i kyrkan som människor kan bli helade, men även genom heliga källor och brunn som heliga personer har haft att göra med. Dessa heliga människor har ofta levt sina liv i förbön i närhet till någon brunn eller beck och vattnet blir välsignat. Det finns även berättelser om hur en helig ikon uppenbarats vid en källa och vattnet har sedan visat sig vara helande.

När Matrona var ung förutsåg hon 1917-års revolution i Ryssland. - Det kommer bli mycket lidande, plundring, många kyrkor kommer att förstöras och alla kommer att bli förföljda. Matrona beskrev i mycket detalj hur landet skulle bli uppdelad - hur stora landsområden skulle bli stulna av folk som ville få ut allting för sig själva.

- De kommer att fortsätta att förstöra landet för att sedan försvinna åt alla möjliga håll. Till slut blir landet oanvändbart för någon. På det sätt beskrev Matrona på förhand landredistributionsprogrammen som gjorde att även de fattigaste blev landlösa.

Innan revolutionen gav Matrona råd till Yankov, markägaren i byn Sebion, att han borde sälja allting och fly utomlands. Hade han lyssnat till henne skulle han inte behövt titta på när all hans egendom plundrades. Han kunde slupit sin tidiga död och räddat sin dotter, Lydia, ifrån ett liv av hemlös vandrande.

Evgenia Ivanovna Kalashnikova som bodde i samma by som Matrona berättar att innan revolutionen köpte en Friherrinna ett hus i Sebino. Hon berättade för Matrona att hon ville bygga ett klocktorn. - Dina planer kommer aldrig att bli av svarade Matrona. Friherrinnan var förvånad - varför blir de inte av? Jag har ju båda pengar och material. Men revolutionen avbröt alltihop och det blev aldrig något klocktorn.


Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

tisdag 5 maj 2009

Finsk Liturgi i Mariakyrkan

Tack till alla som kom och firade liturgi i Mariakyrkan. Fader Gaius kommer till Göteborg igen i oktober. Kolla upp denna blog närmare tiden för mer info.

Fader Gaius firar även hos Hel. Treenighetens Kloster imorgon, söndag 10/5 kl 09:30. Vägbeskrivning här.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.