Amerikas heliga: St. Herman och St. Innokenti

Helige Herman av Alaska

Fader Herman var en munk från västra Ryssland, som hade levt några år på Valamokloster i Karelen. Tillsammans med fem präster ingick Fader Herman i en missionsgrupp som skickades år 1795 av Tsarinnan Katarina den Stora från Ryssland till dess koloni, Alaska.

Missionsprästerna reste mycket i Alaska för att sprida Kristendomen, och den mottogs ofta väldigt väl. Men Fader Herman som inte var präst stannade i Kodiak för att arbeta med sjuka och fattiga. Den ryska kolonialmakten förtryckte den lokala Aleutbefolkningen. Fader Herman och de övriga i missionen protesterade, och som hämnd brändes deras kyrka. Några av prästerna dog, och andra åkte hem till Ryssland. Då flyttade Fader Herman till en mer avlägsen ö där han bodde gemensamt med några familjer och några föräldralösa barn. Han var deras andliga fader, fastän han inte var präst, och lärde alla hur de skulle be och tjäna Gud. Han blev ihågkommen som en mycket from och blid människa som inspirerade andra till att älska sin nästa i praktiska handlingar.

En gång då Fader Herman besökte en rysk officier som bodde i staden som idag heter Kodiak började han att prata om hur människan borde älska Gud som har gett henne allt hon har.
Officeren och hans män höll med - visst älskar man ju Gud!


 - Älskar ni Gud? frågade Fader Herman? Kan ni, snälla, berätta för mig hur ni gör? Därför att jag, som har varit munk och asket i över trettio år kämpar och kämpar och kan egentligen inte säga att jag älskar Gud. Jo, för jag tänker inte på Gud precis varje stund under dagen. Jag ber inte till Honom oavbrutet, och jag älskar inte min nästa i precis allting jag säger och tänker och gör. Och därför kan jag inte uppriktigt säga att jag älskar Gud. Hur har ni klarat det?


Officeren kände sig snopen och fick erkänna att - nej, om det är så du menar, kan jag inte heller påstå att jag älskar Gud. Men, sade Fader Herman, från denna dag, från denna timme, från denna minut låt oss älska Gud framför allt annat, och kämpa för att göra Hans vilja!

Mer om Helige Herman av Alaska

Helige Innokenti 

Helige Innokenti kom till Alaska som gift präst och återupptåg missionen en generation efter det att Sankt Hermans missionsgrupp fick plötsligt avbryta sitt arbete på grund av förföljelserna från kolonialmakten. Sankt Innokenti reste mycket i Alaska och lärde sig invånarnas språk: Aleut, Yupiik och flera. Han översatt evangelieböckerna och gudstjänstordningen från ryska till de språken.

När Helige Innokentis fru dog blev han munkpräst, och vigdes till Alaskas första biskop. Senare skulle han bli Patriark - den högste biskop över hela Ryssland.

I en ikon syns Helige Herman av Alaska och Helige Innokenti som grundare av Ortodoxa kyrkan i Amerika genom att - en före den andra - sprida den Kristna tron med kärlek och trofasthet. Sankt Herman har en munks klädnad och ett kors av bly, med kedjor som hängde som kring kroppen syns. Dessa bar han som en askes, men under kläderna så att ingen såg dem. Helige Innokenti har på sig biskopens kläder.
Mer om Helige Innokenti
Mer om Alaskas helgon

Troparion till Helige Herman av Alaska

Krist Kyrkans salige Polstjärna
Som lotsar alla folk mot det Himmelske Riket
Den Sanna Trons lärare och apostel
De förtrycktas förebedjare och försvar
En pryndad för Ortodoxa Kyrkan i Amerika
Salige Fader Herman av Alaska
Bed till vår Herre, Jesus Kristus
Att Han må frälsa vår själar.

Troparion till Helige Innokenti av Alaska 

I lydnad mot Guds heliga vilja har Du
Helige Fader Innokenti
uthärdat faror och prövningar
Du ledde många till tron och visade oss vägen.
Led oss genom Dina förböner mot det Himmelske Rike.

Invigningen av Stefan Dechanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka 23/5 - 09

På den 23:e maj invigdes Stefan Dechanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka i kortedala. Kyrkan har tidigare kallats för Vårfru Kyrkan och köptes av Serbiska församlingen kring årsskyftet. Biskop Dositej invigde kyrkan tillsammans med en stor samling präster från Serbiska och Ryska kyrkorna. Flera hundra människor kom för att fira gudstjänst och sedan följde fest med Serbisk folkdans, sång och mat. Bland gästerna var den Svenskkyrkliga biskopen Carl-Axel Aurelius och Ingrid Ödkvist som representerade studieförbundet Bilda. Biskopen uttryckte sin tacksamhet till dessa för sin stöd i den långa processen som pågick innan Serbiska församlingen kunde ta över Vårfru Kyrkan.

Titta på en samling med bilder på invigningen.

Vi har intervjuat Fader Dorotej Forsner, igumen (abbot) på Helige Treenighetens Kloster i Bredared. Fader Dorotej berättare lite mer om invigningen av Kyrkan.

Ortodoxa Bloggen: Fader Dorotej, under kyrkans invigning placerades reliker efter den Helige Stefan Dechanski inuti ett hål i altaret. Varför gör man det?

Fader Dorotej: Anledningen till att man placerar reliker i altarbordet är att de första kristna samlades vid och firade sina gudstjänster på martyrernas gravar. martyrerna var ju vittnen för Kristus, när man sedan flyttade in i en mer eller mindre permanent gudstjänstlokal tog man med sig en bit av en martyrs reliker för att behålla kontakten med de första martyrerna i fornkyrkan. detta fortsätter alltså fortfarande. Relikerna placeras i ett hål i Altarbordet, det förseglas med en speciell vaxblandning, så att relikerna fixeras i Altarbordet.

OB: Biskopen använde använde sedan någon slags olja för att smörja de fyra väggarna i kyrkrummet. Vad var det för olja? Varför?

FD: Både Altarbordet och kyrkans väggar smörj sedan med Myrrhon, en särskild oljeblandning, den används även vid myrrhasmörjelsen, konfirmationen. Myrrhon är bekräftandet av att den Helige Ande tagit sin boning i det som smörjes oavsett om det är en person eller en Kyrka.

OB: Jag har sett i gudstjänstordningen att altaret kallas för 'tronen'. Men det sitter självklart aldrig någon på det, så jag förstår att det är inte en tron i den vanliga betydelsen. Kan du förklara varför det heter 'tronen'?

FD: Altarbordet kallas för Tronen eftersom Kristus tronar på det, Hans närvaro manifesteras genom Evangeliet, som alltid ligger på Tronen. Kristus "sitter" alltså alltid på Sin Tron.

OB: Berätta mer om invigningen av altaret - ni välsignade de fyra hörn på något särskillt sätt. Vad var det ni gjorde? Vad har det för betydelse?

FD: Tronen renas, tvättas tre gånger, med vatten, vin och rosenvatten, och därefter smöjs det med myrrhon, allt detta för att det skall vara rent, så att Herrens offer kan förrättas på det. sedan fästes på varje hörn de fyra evangelisterna, ett uppfyllande av den profetiska syn, som Hezekiel hade, när han såg de fyra väsena, denna syn återkommer även i Uppenbarelseboken.

(OB tillägger) Kopplingen mellan evangelisterna och de fyra väsena går tillbaka åtminstone till Ireneaus. Han menade att Hezekiels syn och Johannes upppenbarelse pekade på de fyra evangelierna. I Hezekiel 1 läser vi: Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

Och i Uppenbarelseboken 4 läser vi: Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor. Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.

Ireneaus menar att 'mannen' representerar Matteus som med sin långa lista på Jesu anfäder visar hur Jesus är människa. Lejonet pekar på Markus - det finns olika förklaringar till detta. Oxen representerar Lukas därför att Lukas berättar flest historier om Jesu koppling till templet där man offrade oxar. Lukas visar också Jesus gärna som en tjänare som uppoffrar sig själv åt världen. Och örnen är Johannes därför att Johannes har ett starkt örnblick som stirrar in i de eviga mysterierna och sanningar som finns hos Gud. Det är bara en örn som kan titta rakt in i solen och därför liknar Johannes en örn. Genom kyrkohistorien har ikoner målats som har förknippat dessa evangelister med sina respektiva väsena - gå in i vilken gammal svensk kyrka som helst och du kan hitta - oftast på altartavlan eller på predikstolen - en bild på evangelisterna. Väsena brukar ligga halvgömda i ett hörn på respektive bild (som i bilden ovan).

OB: I början på invigningen gick hela församlingen ut ur kyrkan i procession. Biskopen och prästerna ledde processionen, bärande på relikerna. Vad har processionen för betydelse och varför tog man med relikerna?

FD: Processionen är just det att man bar relikerna från martyrgravarna till de nybyggda kyrkorna.

OB: I Ortodoxa Kyrkan brukar man vörda helgon - relikerna i altaret är bara ett exempel. Räcker det inte med Kristus? Varför behöver man uppmärksamma andra människor?

FD: Den kristna tron är ingen teosofisk filosofi, att vi bara har tankar om Gud och ber till något vi inte känner. Den kritna tron är konkret, verklig och vi känner Honom som vi ber till och som vi tjänar. Vi vet att Gud skapade allting gott, därför avvänder vi vatten, när vi döper, vin och bröd till nattvarden, olja till att smörja med. Vi tror även att Gud bor i människan att Han verkar i hennes liv, vissa människor har helt överlämnat sig åt Gud, Han har uppfyllt dem och helgat dem, liksom Han helgade Jungfru Maria, när Han blev ett barn i Hennes mage. Om vi tror på Gud, så måste vi även tro på det Han gör, om Han helgar skapelsen kan inte vi vanhelga den. Det är som om man hälsade på en bekant och sa till honom: Dig tycker jag om, men inte din hustru eller dina barn. Gud allena tillkommer tillbedjan, men vördnad och kärlek är inte begränsade till bara Honom, eftersom Han själv är överflödande i sin kärlek till oss.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Matrona, del 4

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 2
Del 3

En gång under ljusa veckan satt Matrona vid ett öppet fönster och tog emot besökare. Då kom det kvinnor till henne från byn Orlovki. Matrona gav den ena kvinnan en prosfora (välsignad brödtärning), till den andra gav hon vatten, till den tredje ett rött ägg. Matrona sade till den tredje kvinnan att hon skulle gå runt på baksidan av ladgården och äta ägget där. Kvinnan tog sitt ägg och det tre gick sin väg. När hon kom till baksidan av ladgården öppnade hon ägget och en mus hoppade ut ur skalet. Kvinnorna blev mycket rädda och återvände till Matrona.

- Vaddå frågade Matrona. Duger det inte att äta en mus? Kvinnan svarade - men Matrona! Hur kan man äta en mus?

- Ja, det kan man verkligen fråga sig, sade Matrona. Du som säljer mjölk till folk - till föräldrarlösa barn och änkor och fattiga människor som inte har någon ko. Men det var bara några dagar sen som du hittade en mus i mjölken och bara plockade ur den. Och då sålde du mjölken ändå!

Kvinnan som hade mycket riktigt gjort detta protesterade, - Men Matrona, de såg ju inte musen - de visste inget om det och ... jag slängde ju ut den.

- Det kan hända att du gjorde, svarade Matrona, men Gud vet att du sålde mjölken som hade blivit förorenad av en mus!

Matrona var en förebederska inför Herren och hjälpte många som led av sjukdomar och sorger. Fyra kilometer från Sebino bodde en man som inte kunde gå. Matrona sade, - låt honom börja krypa mot mig på morgonen. Han hinner hit till klockan tre.

Mannen kröp fyra kilometer men när han återvände var hans ben helade och han kunde gå.

A. F. Vibornova vars far döptes samtidigt som Matrona berättar också om en av hennes mirakler - min morbro bodde i staden Ustya, där min mor föddes. En morgon gick han upp men fann att var förlamade i båda händer och båda fötter. Han trodde inte att Gud helade människor genom Matronas förböner, men hans dotter kom till min mor i Sebion i alla fall. Hon sa - snälla Gudmor, skynda! Pappa mår så dåligt. Han har blivit en krympling - hans armar hänger livlösa och han kan inte fokusera sin blick. Hans tunga rör sig knappt.

Min mor sadlade hästarna och hon åkte till Ustya tillsammans med min far. Där hittade de hennes bror - hans tillstånd var så bedrövlig och han kunde knappts en säga 'sys-ter'. Då tog hon honom med sig till vår by och gick ensam till Matrona. När hon kom till Matrona (som ännu inte träffat den sjuke) sade Matrona - här ser man! Din stackars bror tror inte att jag kan göra någonting men nu sitter han där som en nudel. Ta hit honom så hjälper jag honom.

Matrona bad för mannen och gav honom lite helig olja. Han sov som en stock den natten och när han gick upp nästa morgon var han helt frisk. Matrona sade till honom, - var tacksam mot din syster. Det är ju hennes tro som har helat dig.

Den hjälp Matrona gav de fattiga var inte alls lik häxkraften och viskande som vissa gamla kvinnor gör - så kallade 'folk läkemedel' som innebär att man kallar på olika andar, övernaturliga krafter eller trollkonster. I dessa har traditioner har den som helar kontakt med någon mörk kraft. Men Matronas helande var helt och hållet kristet. De som kände henne kan vitna att det var därför Matrona ogillade alla spåmän och ackultister. Framför allt bad Matrona. Hon bad till Gud för himmelsk räddning från sjukdomar, och hon fick många andliga gåvor som hjälp. Ortodoxa Kyrkan har så många historier där inte bara prästerskapet och munkarna men också religiösa människor som lever i världen kan hjälpa behövande genom förböner.

Matrona bad över vatten och gav vattnet till de som kom till henne. Om man drack detta vatten och stänkte det omkring sig kunde man få beskydd mot alla möjliga faror. Vi vet inte vad hon bad när hon gjorde detta, men på den tiden var det nästan omöjligt att få tag i vigvatten som välsignats av en präst. Egentligen är det bara en präst som har det kanoniska uppdrag att göra detta. Det vi vet å andra sidan är att det är enbart genom heligt vatten som välsignats i kyrkan som människor kan bli helade, men även genom heliga källor och brunn som heliga personer har haft att göra med. Dessa heliga människor har ofta levt sina liv i förbön i närhet till någon brunn eller beck och vattnet blir välsignat. Det finns även berättelser om hur en helig ikon uppenbarats vid en källa och vattnet har sedan visat sig vara helande.

När Matrona var ung förutsåg hon 1917-års revolution i Ryssland. - Det kommer bli mycket lidande, plundring, många kyrkor kommer att förstöras och alla kommer att bli förföljda. Matrona beskrev i mycket detalj hur landet skulle bli uppdelad - hur stora landsområden skulle bli stulna av folk som ville få ut allting för sig själva.

- De kommer att fortsätta att förstöra landet för att sedan försvinna åt alla möjliga håll. Till slut blir landet oanvändbart för någon. På det sätt beskrev Matrona på förhand landredistributionsprogrammen som gjorde att även de fattigaste blev landlösa.

Innan revolutionen gav Matrona råd till Yankov, markägaren i byn Sebion, att han borde sälja allting och fly utomlands. Hade han lyssnat till henne skulle han inte behövt titta på när all hans egendom plundrades. Han kunde slupit sin tidiga död och räddat sin dotter, Lydia, ifrån ett liv av hemlös vandrande.

Evgenia Ivanovna Kalashnikova som bodde i samma by som Matrona berättar att innan revolutionen köpte en Friherrinna ett hus i Sebino. Hon berättade för Matrona att hon ville bygga ett klocktorn. - Dina planer kommer aldrig att bli av svarade Matrona. Friherrinnan var förvånad - varför blir de inte av? Jag har ju båda pengar och material. Men revolutionen avbröt alltihop och det blev aldrig något klocktorn.


Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Saliga Matrona av Moskva: Helgon och Undergörare (del 1)

Helgonlivet om Matrona översätts från Road To Emmaus Journal - en engelskspråkig Ortodox tidning från USA.

Här kommer en översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de andra delarna här:
Del 2
Del 3
Del 4

De kvitter om det är en solig sommarmorgon eller en mörk vintermorgon; varje morgon vid porten till klostret Gudsmoders Beskydd i Moskva står det en skara med pilgrimer som väntar på att få vörda relikerna efter en av Rysslands nyaste helgon, Den Saliga Matrona av Moskva (1881-1952). Redan på förmiddagen har folkmassan vuxit till 200-300, och på helger och festdagar blir det tredubbelt så många. Om man vill stå i kö för att vörda hennes ikon som hänger på väggen utanför kyrkan får man vänta två eller tre timmar, men denna kö är kortare än kön till hennes reliker. Vem är denna anmärkningsvärda kvinnan, och hur kommer det sig att hon har fångat hjårtorna hos Ryssarna på alla håll?

Den Saliga Matrona (Matrona Dmitrievna Nikonova) föddes 1881 i byn Sebino i Tula provins, tjugo kilometer ifrån den kända Kulikova Hed (Här segrade Dmitri Donskoy över Mongol Tartarerna efter välsignelse ifrån Den Helige Sergei av Radonezh år 1324. Här började de Ryska furstarnas samlade kamp för att driva ut Tartarerna från Ryssland). Matronas föräldrar, Dmitri och Natalia, var troende och hårt arbetande bönder som hade fyra barn - Ivan, Michael, Maria och Matrona.

Familjen var så fattig att det verkade vara omöjligt att ha råd med mat och klädder till ett fjärde barn. Innan Matrona föddes bestämde sig mamman för att lämna bort barnet till ett föräldrarhem. Hemmet för fattiga eller oäkta barn bedrevs av en prins i nästa by - Buchalki. Men strax efter mamman bestämde sig för detta fick hon en profetisk dröm. Hennes ofödda dotter visad sig i formen av en vit fågel med ett mänskligt ansikte. Fågeln flög upp och stod på mammans arm. Ögonen var stängda. Mamman som tog detta som ett tecken från Gud att hon borde behålla barnet hemma. Och precis som i drömmen föddes Matrona blind.

Skrifterna berättar för oss att Herren ibland väljer Hans tjänare innan de födds. Han sa till Profeten Jeremia - Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig...

Matrona verkar också ha blivit utvald för en särskild anledning. Från hennes föddsel fick hon andliga gåvor från Herren samt ett tungt kors att bära. Detta bar hon med ödmjukhet och tålamod genom hela livet.

Pavel Ivanovich Prokhorov var en släkting som närvarade vid Matronas dop. Han berättade för vänner att när prästen sänkte ner henne i dopvattnet såg alla i församlingen en moln rök och ett starkt ljus ovanför dopfonten. Församlingen kunde också känna ett starkt och ljuvligt doft. Prästen, som av många betraktades av församlingen som mycket from, sade till Matronas mor, Natalia, "Jag har döpt många men detta har jag aldrig sett förut. Barnet kommer att bli heligt. Om hon ber om något måste du komma till mig omedelbart och säga till mig vad hon behöver." Prästen, Fader Vasili, tillade att Matrona skulle komma att stå i hans plats och även skulle förutse hans död. Detta hände mycket senare. En natt berättad Matrona oväntat för sin mor att Fader Vasili alldeles nyss hade dött. De vetskrämda föräldrarna sprang till hans hus och där såg de, mycket riktigt, att prästen precis hade insomnat.

En vän till Natalie senare berättade att när Matrona fortfarande ammade klagade mamman, "Vad skall jag göra? Barnet vill inte ta brösten på onsdagar och fredagar - hon bara sover hela dagen och det går inte att väcka henne."

På flickans bröst fanns ett födelsemärke i form av ett kors i samma storlek smycket som alla kristna bär. När hon var sex år gammal förmanade hennes mamma henne en gång, "Varför tog du av dig ditt dopkors?" "Mamma jag har ett eget kors på bröstet redan," sa flickan. "Kära barn," sa mamman, "förlåt mig! Jag skällde på dig ..."

Matrona var inte bara blind, hon hade inte ens ögon. Ögonlocken var igenstängda precis som den vita fågeln som mammn såg i drömmen. Men hon hade andligt syn, åch många gånger när hennes föräldrar sov gick hon fram till ikonhörnet, tog ner ikonerna från hyllan och ställde dem på ett bord. Där stod hon och bad i nattens tystnad.

När Matrona växte upp blev hon utskrattad av de andra barnen i byn. De hitta på elaka sätt att reta henne. De stack henne med nesslor eftersom hon inte kunde se vad de gjorde. De lurade in henne i et dike en gång och titta på nyfiket när hon kröp ut och stapplade hem. På grund av dessa 'lek' slutade Matrona leka med de andra barnen och stannade hemma.

Matronas föräldrarhem låg nära den vackra Gudsmoders Insomnande kyrka. Sju eller åtta olika byar alla hörde till denna kyrkas församling. Matronas föräldrar var kända som mycket froma människor och eftersom de ofta gick i kyrkan kan man säga att Matrona 'växte upp i kyrkan'. När Natalie inte visste var Matrona var kunde hon ofta hitta henne där, stående tyst på sin plats precis innanför dörren vist västra väggen. Flickan kunde kyrkans böner och hymner och hon sjung ofta med i kören. Natalie tyckte synd om henne och sade ibland, "Min stackars lilla Matrona!" En dag fick hon förvånat höra svaret, "Är det verkligen synd om mig? Det är mer synd om Vanja och Mischa (syskonen)."

Hitta del 2 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Sveriges Skyddshelgon tillbaka i Sverige!

Heliga Saligt troende Storfurstinnan Anna av Novgorods återkomst

Sveriges Ortodoxa Skyddshelgon heter Anna av Novgorod. Hennes reliker som har varit bevarade i Ryssland där hon levde mycket av sitt liv. En del av Hennes reliker har tagits emot i Sverige av den Serbiska Biskopen Dositej.

Titta på film från gudstjänsten då Biskopen Dositej tar emot relikerna.
Del 1, Del 2


Vem är Den helige Anna av Novgorod?
Anna hette hon vid sitt insomnande men hon föddes Ingegerd, dotter till Olof Skötkonung. Ingegerd blev gift med en rysk furste och vid slutet av sitt liv gick i kloster. Efter sin död blev hon erkännd som helgon. Läs mer om Anna av Novgorods liv


Varför har ni helgon?
"Vad betyder det när vi dagligen ihågkommer helgon - olika helgon varje dag under hela året, genom hela livet? Det betyder att Guds heliga - såsom våra bröder fast fullkomliga sådana - lever, är nära oss, alltid redo att hjälpa oss genom Guds nåd. Vi lever tillsammans med dem i vår Himmelske Faders hus, bara i olika delar av huset. Vi bor i den jordiska delen och de bor i den himmelska delen. Men vi kan samtala med dem, och de med oss. Guds helgon är nära det hjärta som tror, och är redo att omedelbart hjälpa dem som ropa till dem med tro och kärlek" - Den helige Johannes av Kronstadt, Mitt liv i Kristus

Hebreerbrevet 12
¹Alltså, då vi nu hava omkring oss en så stor hop av vittnen, må ock vi lägga av allt som är oss till hinder, och särskilt synden, som så hårt omsnärjer oss, och med uthållighet löpa framåt i den tävlingskamp som är oss förelagd. ²Och må vi därvid se på Jesus, trons hövding och fullkomnare, på honom, som i stället för att taga den glädje som låg framför honom, utstod korsets lidande och aktade smäleken för intet, och som nu sitter på högra sidan om Guds tron.

Varför skulle man bevara reliker efter ett helgon?
Vi vördar helgons reliker därför att ortodoxa kyrkan tror att kroppen förblir ett tempel för den Helige Ande även efter människan dör. Den helige Kyrillos av Jerusalem skriver: "Fastän själen inte längre är närvarande kvarstår en kraft i helgons kroppar på grund av den helige själen som i så många år har bott i den och använt den som en tjänare."
Gud gör mirakler genom helgonreliker och på så sätt visar Hans härlighet samt förhärligar Sina helgon som har behagat Honom. Ett exempel är relikerna efter Den helige Nektarios, som avgav en söt doftande svett efter hans insomnade. Relikerna visade inga tecken på förruttnelse förrän tjugo år efter hans död.

Följande böner ber vi till Den helige Anna av Novgorod:

Troparion

I dig, o Moder, bevarades den gudomliga avbilden,
du tog Ditt kors och efterföljde Kristus;
genom dina gärningar lärde du dig förakta det förgängliga köttet
och att vårda själen den odödliga skapelsen,
därför fröjdar sig, saliga Anna,
din själ med helgonen.

Lysande från väst såsom en stjärna som upplyser himmelen,
värdigades du mottaga den Ortodoxa tron,
och i det du frambar den som en frukt till det välsignade Ryska landet,
heliga och saligt troende furstinna Anna,
omfattade du Kristus med hela ditt hjärtas kärlek.
Bevarande Hans rättfärdighet och bud, i det vi i dag firar ditt allraheligaste minne,
mottager vi genom dina böner syndernas förlåtelse.

Den helige Efraim Syriern bön

Mitt livs Herre och Härskare!

Giv mig icke lättjans, håglöshetens, maktlystnadens och tomordighetens ande. (Bugning)
Men giv mig, Din tjänare, kyrskhetens, ödmjukhetens, tålamodets och kärlekens ande. (Bugning)
Jag, Herre och Konung, giv mig att se mina synder och att inte döma min broder.
Ty välsignad är du i evigheternas evigheter. Amen. (Bugning)

Den Helige Efraim har skrivit denna bön som läses varje morgon under Stora Fastan. Han har också sagt:

Om Guds Son är inom dig är Hans Kungarike också inom dig.
Därför är Guds Kungarike inom dig; en syndare.
Gå in i dig själv, leta troget och du skall hitta den utan problem.
Utanför dig är döden, och dören till den är synd.
Gå in i dig själv, bo inom ditt hjärta, för där är Gud.

Troparion till Den Helige Efraim Syriern
Genom en översvämning av tårar gjorde du öknen fruktbar
Och din längtan till Gud bar frukt i överflöd
Genom miraklernas strålande ljus belysde du hela universum
O, vår Helige Fader Efraim, bed till Kristus vår Gud att han må frälsa våra själar!

Kontakion
O Helige Fader Efraim, då du oavlåtligen mediterade på den sista domen, gjöt du sorgens tårar i överflöde. Din kamp som har blivit en förebild för oss har lett de lata till omvändelse.

Helgonliv om Den Helige Efraim Syriern på engelska

Den Helige Tarasius

Firas 25 februari

(Helgonliv översatt från OCAs hemsida www.oca.org)
Den Heliga Tarasius, Konstantinopels Patriark, härsammade ifrån en mycket respekterad familj. Han föddes och växte upp i Konstantinupel där han även fick sin utbildning. Han blev snabbt befodrad hos den bysantiska kejsarens Konstantinus VI Porfyrogenitos (år 780-797) och Konstantinus mors, den Heliga Kejsarinnan Irenes (firas 7 augusti) hov. Han blev utsedd till Senator.

Under dessa tider skakades Kyrkan av ikonoklastkontroverserna. Den Helige Patriarken Paulus (30 augusti) först stödde ikonoklasm, men sedan ångrade sig och avgick som patriark. Han flyttad sedan till ett kloster där han tog den stora schema (han befattade sig endast med bön resten av sitt liv). När den Heliga Kejsarinnan Irene och hennes son, Kejsaren, kom till den Helige Paulus, sade han till dem att den mest värdig efterföljare vore den Helige Tarasius, som vid den tiden fortfarande var lekman.

Tarasius vägrade länge. Han betraktade inte sig själv som värdig ett så högt ämbete. Men han gick med på förslaget under förutsättning att ett Ekumeniskt Konsilium skulle kallas för att bestämma ikonoklastfrågan en gång för alltid.

Den Heliga Tarasius blev snabbt befodrad genom prästordningarna och blev utsedd till Patriark år 784. Samma år kallades den sjunde ekumensika konsiliet i staden Nicea. Patriark Tarasius presiderade och 367 biskoppar närvarade. Detta konsilium bekräftade kyrkans vördnad av ikoner- De biskopar som ångrade sin ikonoklasm blev återupptagna i Kyrkan.

Den Helige Tarasius styrde mycket klokt över Kyrkan i tjugotvå år. Han levde i en sträng askes. Hen utgav alla sina pengar på Gud-behadliga ändemål; mat och husrum för gamla, fattiga, änkor och föräldrarlösa. Vid påsk skickade han ut en måltid till dem och gick själv med för att servera dem.

När kejsaren Konstantius Porfyrigenitos förtalade sin fru, kejsarinnan Maria, fördömde den Heliga Tarasius honom. Kejsaren hade för avsikt att skicka Maria (som var barnbarn till den Helige Philaretos den Barmhärtige, 1 december) till ett kloster och därmed frigöra sig för att gifta sig med en släkting. Patriark Tarasius vägrade bestämt att upplösa kejsarens äkenskap och detta kostade honom kejsarens vänskap. Men snart blev kejsaren själv avsatt av sin egen mor, kejsarinnan Irene.

Den Helige Tarasius insomnade år 806. Innan sin död blev han plågad av demoner som försökte få honom att erkänna synder han inte hade begått. - Jag är oskyldig det som ni anklagar mig för, svarade den Helige Tarasius, och ni förtalar mig. Ni har ingen makt över mig.

Hela kyrkan sörjade den Helige Tarasius när han dog. Han begravdes i ett kloster vid svarta havet och många mirakler skedde vid hans grav.

Troparier och Kontakion till den Helige Tarasius (översättningen är från engelska och kanske inte stämmer helt med dem som används i kyrkan)

Troparion
Du uppenbarades till Din fåraskock som en trons regel,
En ödmjukhetens avbild och en avhållsamhetens lärare.
För Din ödmjukhete öppnades himmelen för Dig.
För Din fattigdom fick du rikedom.
O Heliga Biskop, Tarasius, bed till Kristus vår Gud att Han må frälsa våra själar!


Troparion
Du lysde fram som ett Andens ljus,
Prydd med ett föredömligt liv och klädd i hierarkiska kläder.
Du lugnade villolärans storm och blev en grundpelare för Kyrkan;
Den kyrkan som prisar din kamp, heliga Fader Tarasius.

Kontakion
Du upplyste Kyrkan med Ortodox lära
Och lärde alla att vörda och ära Kristus dyrbara avbild.
Du besegrade över ikonoklasternas gudlösa lära.
Därför ropa vi till Dig: Gläd Dig, o vise Fader Tarasius!