Invigningen av Stefan Dechanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka 23/5 - 09

På den 23:e maj invigdes Stefan Dechanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka i kortedala. Kyrkan har tidigare kallats för Vårfru Kyrkan och köptes av Serbiska församlingen kring årsskyftet. Biskop Dositej invigde kyrkan tillsammans med en stor samling präster från Serbiska och Ryska kyrkorna. Flera hundra människor kom för att fira gudstjänst och sedan följde fest med Serbisk folkdans, sång och mat. Bland gästerna var den Svenskkyrkliga biskopen Carl-Axel Aurelius och Ingrid Ödkvist som representerade studieförbundet Bilda. Biskopen uttryckte sin tacksamhet till dessa för sin stöd i den långa processen som pågick innan Serbiska församlingen kunde ta över Vårfru Kyrkan.

Titta på en samling med bilder på invigningen.

Vi har intervjuat Fader Dorotej Forsner, igumen (abbot) på Helige Treenighetens Kloster i Bredared. Fader Dorotej berättare lite mer om invigningen av Kyrkan.

Ortodoxa Bloggen: Fader Dorotej, under kyrkans invigning placerades reliker efter den Helige Stefan Dechanski inuti ett hål i altaret. Varför gör man det?

Fader Dorotej: Anledningen till att man placerar reliker i altarbordet är att de första kristna samlades vid och firade sina gudstjänster på martyrernas gravar. martyrerna var ju vittnen för Kristus, när man sedan flyttade in i en mer eller mindre permanent gudstjänstlokal tog man med sig en bit av en martyrs reliker för att behålla kontakten med de första martyrerna i fornkyrkan. detta fortsätter alltså fortfarande. Relikerna placeras i ett hål i Altarbordet, det förseglas med en speciell vaxblandning, så att relikerna fixeras i Altarbordet.

OB: Biskopen använde använde sedan någon slags olja för att smörja de fyra väggarna i kyrkrummet. Vad var det för olja? Varför?

FD: Både Altarbordet och kyrkans väggar smörj sedan med Myrrhon, en särskild oljeblandning, den används även vid myrrhasmörjelsen, konfirmationen. Myrrhon är bekräftandet av att den Helige Ande tagit sin boning i det som smörjes oavsett om det är en person eller en Kyrka.

OB: Jag har sett i gudstjänstordningen att altaret kallas för 'tronen'. Men det sitter självklart aldrig någon på det, så jag förstår att det är inte en tron i den vanliga betydelsen. Kan du förklara varför det heter 'tronen'?

FD: Altarbordet kallas för Tronen eftersom Kristus tronar på det, Hans närvaro manifesteras genom Evangeliet, som alltid ligger på Tronen. Kristus "sitter" alltså alltid på Sin Tron.

OB: Berätta mer om invigningen av altaret - ni välsignade de fyra hörn på något särskillt sätt. Vad var det ni gjorde? Vad har det för betydelse?

FD: Tronen renas, tvättas tre gånger, med vatten, vin och rosenvatten, och därefter smöjs det med myrrhon, allt detta för att det skall vara rent, så att Herrens offer kan förrättas på det. sedan fästes på varje hörn de fyra evangelisterna, ett uppfyllande av den profetiska syn, som Hezekiel hade, när han såg de fyra väsena, denna syn återkommer även i Uppenbarelseboken.

(OB tillägger) Kopplingen mellan evangelisterna och de fyra väsena går tillbaka åtminstone till Ireneaus. Han menade att Hezekiels syn och Johannes upppenbarelse pekade på de fyra evangelierna. I Hezekiel 1 läser vi: Var och en av dem hade en människas ansikte framtill, ett lejonansikte på högra sidan av huvudet, ett tjuransikte på vänstra sidan och ett örnansikte mitt emot människoansiktet.

Och i Uppenbarelseboken 4 läser vi: Framför tronen låg ett glittrande kristallhav. Fyra levande väsen, översållade av ögon både framtill och baktill, stod runt tronens fyra sidor. Den första av dessa varelser såg ut som ett lejon, den andra liknade en tjur, den tredje hade en människas ansikte, och den fjärde var som en örn, med vingarna utsträckta som i flykt.

Ireneaus menar att 'mannen' representerar Matteus som med sin långa lista på Jesu anfäder visar hur Jesus är människa. Lejonet pekar på Markus - det finns olika förklaringar till detta. Oxen representerar Lukas därför att Lukas berättar flest historier om Jesu koppling till templet där man offrade oxar. Lukas visar också Jesus gärna som en tjänare som uppoffrar sig själv åt världen. Och örnen är Johannes därför att Johannes har ett starkt örnblick som stirrar in i de eviga mysterierna och sanningar som finns hos Gud. Det är bara en örn som kan titta rakt in i solen och därför liknar Johannes en örn. Genom kyrkohistorien har ikoner målats som har förknippat dessa evangelister med sina respektiva väsena - gå in i vilken gammal svensk kyrka som helst och du kan hitta - oftast på altartavlan eller på predikstolen - en bild på evangelisterna. Väsena brukar ligga halvgömda i ett hörn på respektive bild (som i bilden ovan).

OB: I början på invigningen gick hela församlingen ut ur kyrkan i procession. Biskopen och prästerna ledde processionen, bärande på relikerna. Vad har processionen för betydelse och varför tog man med relikerna?

FD: Processionen är just det att man bar relikerna från martyrgravarna till de nybyggda kyrkorna.

OB: I Ortodoxa Kyrkan brukar man vörda helgon - relikerna i altaret är bara ett exempel. Räcker det inte med Kristus? Varför behöver man uppmärksamma andra människor?

FD: Den kristna tron är ingen teosofisk filosofi, att vi bara har tankar om Gud och ber till något vi inte känner. Den kritna tron är konkret, verklig och vi känner Honom som vi ber till och som vi tjänar. Vi vet att Gud skapade allting gott, därför avvänder vi vatten, när vi döper, vin och bröd till nattvarden, olja till att smörja med. Vi tror även att Gud bor i människan att Han verkar i hennes liv, vissa människor har helt överlämnat sig åt Gud, Han har uppfyllt dem och helgat dem, liksom Han helgade Jungfru Maria, när Han blev ett barn i Hennes mage. Om vi tror på Gud, så måste vi även tro på det Han gör, om Han helgar skapelsen kan inte vi vanhelga den. Det är som om man hälsade på en bekant och sa till honom: Dig tycker jag om, men inte din hustru eller dina barn. Gud allena tillkommer tillbedjan, men vördnad och kärlek är inte begränsade till bara Honom, eftersom Han själv är överflödande i sin kärlek till oss.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Psaltarpsalmer under invigningen av en ny kyrka

www.orthodoxwiki.org är ett utmärkt resurs för den som vill fördjupa sig i Ortodoxins olika rikedomar. Där har jag hittat mycket av det som följer.
Jag har samlat de psaltarpsalmer som lästes vid de olika tillfällen i kyrkoinvigningen:

Invigningen börjar med en procession runt kyrkan - traditionellt sätt tre gånger, men ibland förkortad till en enda gång. Detta är skall påminna dels om den tiden då kyrkan nyligen hade fått bygga riktiga kyrkor efter den romerska förföljelsen. Då tog de med sig reliker efter martyrerna för att kunna fortsätta förrätta Liturgin i närhet till dem som kämpat för sin tro.

Under processionen läses denna psaltarpsalm (143):

Herre, hör min bön! Svara när jag ropar till dig, för du håller dina löften. Ställ mig inte inför rätta, för ingen är oskyldig i dina ögon. Mina fiender förföljde mig och tog mig till fånga. De har slagit ner mig till marken och de tvingar mig att ligga i mörker, precis som de som ligger i graven. Därför har jag förlorat allt mitt hopp och är förlamad av skräck. Jag minns de fantastiska under som du gjorde förr. Jag sträcker mig mot dig, ja, jag längtar efter dig precis som ett förtorkat land törstar efter regn. Kom snart, Herre, och svara mig, för jag blir alltmer deprimerad. Vänd dig inte bort från mig, för då kommer jag att dö. Påminn mig varje morgon om din godhet, för jag litar på dig. Visa mig den väg jag ska gå! Jag behöver dig! Rädda mig från mina fiender! Herre, jag flyr till dig, för det är bara hos dig som jag kan gömma mig. Hjälp mig att leva som du vill, för du är min Gud. Låt din gode Ande leda mig på rätta vägar. Herre, stå vid ditt ord. Det kommer att ge ditt namn ära. Led mig ut ur alla svårigheter. Eftersom du är kärleksfull och god mot mig, ber jag dig att utplåna alla mina fiender och döda alla som tänker skada mig, för jag är din tjänare.

Då Biskopen och prästerna kommit fram till kyrkans dörrar läses en mer segervis psaltarpsalm (24) för att utropa Kristi seger över djävulen och döden:

Jorden tillhör Herren! Allt levande i hela världen är hans! Han är den som dragit tillbaka haven för att ge rum åt jord och mark. Vilka får gå upp på Herrens berg och gå in i hans tempel? Vilka får stå inför Herren? Bara de som har ett rent samvete och inte gjort något orätt, de som inte ljuger och inte är oärliga. De är oskyldiga, och Gud själv, deras Frälsare, ska välsigna dem. Det är dessa som får stå inför Herren och tillbe vår stamfar Jakobs Gud. Öppna er, ni eviga dörrar, och låt härlighetens kung stiga in! Vem är denne mäktige kung? Det är Herren, stark och mäktig, oslagbar i strid. Ja, öppna portarna på vid gavel och låt härlighetens kung stiga in! Vem är denne mäktige kung? Jo, det är han som för befälet över alla himlens arméer! Han är härlighetens kung!

Då Biskopen lagt ner relikerna inuti altaret häller han på myrhon - samma myrhon som används för att konfirmera nydöpta människor. Efteråt förseglas hålet med vax blandad tillsammans med välluktande kryddor. Dessa skall påminna om de kryddor Josef av Aramathea använde när han tog hand om Jesu kropp efter korsfästningen. Samtidigt läses denna psalm som samtidigt berättar om människans lidande men om en räddning och seger som har lovats oss. Psaltaren 145:

Jag vill prisa dig, min Gud och kung, och för evigt lova ditt namn. Stor är Herren! Prisa honom därför alltid! Hans storhet är ofattbar! Generation efter generation kommer att berätta för sina barn om allt det underbara han har gjort. Din härlighet och ditt majestät kommer att vara på allas läppar. Man kommer att tala om dina mäktiga gärningar, och jag vill då också berätta om hur stor du är. Ja, alla kommer att tala om hur god du är och sjunga om din rättfärdighet. Herren är god och barmhärtig. Hans tålamod tar aldrig slut, och hans kärlek är gränslös. Han är god mot alla, och han visar medlidande med alla. Alla levande varelser ska därför tacka dig, Herre, och ditt folk ska prisa dig. Tillsammans ska de tala om ditt rikes härlighet och ge exempel på din makt. De ska berätta hur du regerar i makt och härlighet. Ditt rike tar aldrig slut, och du ska regera för evigt. Herren reser upp dem som har fallit och dem som är nertyngda av sina bördor. Allt levande ser förväntansfullt upp till dig för att få hjälp. Du ger mat åt alla, allteftersom de behöver. Du mättar ständigt de hungriga, och du ger de törstiga att dricka, ja, du fyller varje behov. Herren är rättvis i allt han gör. Han är fylld av godhet. Han är nära dem som ärligt söker honom. De som respekterar och litar på honom ger han allt de begär. Han hör deras rop om hjälp och räddar dem. Han skyddar alla dem som älskar honom, men de som inte vill ha med honom att göra kommer han att döda. Jag vill lova Herren, och allt som lever ska i alla tider prisa honom, för han är en helig Gud.

Efter relikerna har förseglats i altaret tvättas altaret av Biskopen - en parallel till människans dop - medan Psaltaren 84 läses: Herre, du som är Gud över både himmel och jord, vad jag älskar ditt härliga tempel! O, vad jag längtar, ja, jag nästan förgås av iver att få gå in i dina gårdar och komma nära dig. Med kropp och själ jublar jag inför dig, du den levande Guden. Till och med sparvarna och svalorna är välkomna att bygga bo bland dina altaren och där föda upp sina ungar. Herre, du Gud över himmel och jord, du är min kung och min Gud! Vad lyckliga de är som kan bo i ditt tempel och sjunga lovsånger till dig. De som har sin starkhet i Herren är lyckliga, de som gärna och med glädje drar upp till ditt tempel. När de vandrar genom tårarnas dal blir den fylld av källor, och höstregnet bevattnar landet. De kommer ständigt att växa i styrka, tills de står inför Gud på berget Sion. Herre, du Gud över himmel och jord, hör min bön! Lyssna, Israels Gud! Gud, vår försvarare och vår sköld, välsigna den som du har smort till din kung. En enda dag i ditt tempel är mer värd än tusen dagar någon annanstans! Jag vill hellre vara vaktmästare i min Guds tempel än att bo tillsammans med de ogudaktiga. Herren Gud är vårt ljus och vårt skydd. Han ger oss nåd och ära. Han undanhåller inget gott från dem som vandrar på hans vägar. Herre, du Gud över himmel och jord, välsignade är de som tror på dig!

Under tiden altaret torkas stänker Biskopen altaret med rosenvatten och läser psaltaren 51:

Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld! Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt. Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt. Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp. Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet! Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö! Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen. Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska. Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet! Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig! Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig! Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig. Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig! Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld. Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad. Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar. Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.

Sedan smörjer Biskopen altaret med myrhon och läser psaltaren 133: Vad underbart och skönt det är när bröder kan bo tillsammans i harmoni. Det är lika välgörande som doften av den dyrbara olja, som hälldes i håret på prästen Aron och som sedan rann ner i hans skägg, ända till kraglinningen. Denna gemenskap är lika uppfriskande som daggen på berget Hermon eller på Sions sluttningar. Ja, Guds välsignelse vilar över bröder som lever tillsammans i frid. Han ger dem ett liv utan slut.

Nu läses psaltaren 132 och under tiden fästes ett vitt linneduk på altaret. Detta skall föreställa Herrens begravningskläder. Duken kallas Katasarkion och binds vid altaret med ett snörre som påminner om repet som band Herrens händer när han stod inför de översta prästerna.

Psaltaren 132:

Herre, du glömmer väl inte vilka prövningar David fick gå igenom. Tänk på de högtidliga löften han gav dig, vår stamfar Jakobs Gud, när han lovade och sa: Jag vill inte gå in i mitt hus, och jag vill inte lägga mig i min säng. Jag vill inte heller gå till vila förrän jag byggt ett bestående hem åt Herrens ark, ett tempel åt Israels mäktige. Först fick vi höra att arken fanns i Betlehem och sedan att den var i skogstrakterna. Men nu ska den få stå i ett tempel, där Gud ska bo här på jorden. Det är dit vi ska gå för att be till honom. Res dig, Herre, och gå för alltid in i ditt tempel tillsammans med arken, som vittnar om din stora styrka. Prästerna som tjänar dig ska alltid hålla sig till det förbund, som du har ingått med oss. Var och en som älskar dig ska då jubla av glädje. Förkasta inte din tjänare David, den kung du har utvalt åt ditt folk, för du har lovat honom: En av dina söner ska jag göra till tronföljare! Och om dina efterlevande håller förbundet med mig och lyder mina bud, så ska en av dem för alltid vara kung! Herre, du har utvalt berget Sion till ditt hem. Detta är den plats där jag vill slå mig ner. Här är den viloplats som jag har valt, sa du. Hela denna stad ska få allt den behöver, och de fattiga ska kunna äta sig mätta. Jag ska välsigna stadens präster i allt de gör, och dess invånare ska ropa och sjunga av glädje. Här vill jag göra en av Davids söner till en stor kung, och hans kungahus ska bestå för alltid. Hans fiender ska komma att skämmas, men hans rike ska ha framgång och blomstra.

Linneduken står permanent kvar så länge kyrkan står. Efter Biskopen tvättat sina händer täcker han altaret med mera dekorativa duk som symboliserar Guds härlighet. På altaret placeras nu även evangelieboken och ljusstakar bland annat.

Läsaren läser upp psaltareen 93:

Nu regerar Herren. Han är klädd i majestät och styrka. Därför står jorden fast, och kan inte rubbas. Gud, du har regerat från urminnes tid, ja, redan vid tidens början fanns du till. De stora haven brusar och dånar, de sjunger sin mäktiga sång. Men din röst är mäktigare och starkare än havens alla bränningar! Herre, ditt ord är alltigenom sant och tillförlitligt, och helighet omger ditt tempel för evigt.

Efter det att altaren har blivit invigd beröks hela kyrkan. Under tiden läses psaltaren 26:

Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla! Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper, för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder! Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande. Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit. Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare. Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under. Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet. Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor! Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig! Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.

Biskopen smörljar de fyra väggarna med myrhon och tar av sig förklädnaden han haft under hela invigningen. Denna delas upp i små bitar och varje person i kyrkan får en del.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Om den Helige Stefan Decanski

Den Helige Stefan Decanski var son till Kung Milutin och far till Kung Dushan av Serbien. Hans far beordrade att han skulle bländas därför att han utgjorde ett hot. Den Helige Nikolaos kom till Sefan vid Ovche Poljekyrkan och sa: "Var inte rädd. Dina ögon har getts till mig och jag skall ge tillbaka dem i rätt tid."

Den Helige Stefan bodde i Konstantinopel i fem år vid Pantokratorklostret. Han utmärkte sig utöver all munkar där och alla de som bodde i Konstantinopel med hans andliga kamp, tålamod och ödmjukhet.

Efter fem år kom den Helige Nikolaos till honom igen och gjorde korstecken över den Helige Stefan. Då fick han åter sin syn.

Utav tacksamhet för denna mirakel byggde den Helige Stefan ett kloster utan för Decani i Serbien.

När han blev gammal dränktes den Helige Stefan av sin son och fick ta emot martyrskapets kron år 1336.

Helige Stefan Decanskis Serbiska Ortodoxa Kyrka

Präster

Kyrkoherde, Ärkepräst Dragan Mijailovic
Fader Nemanja Mijailovic

Протојереј-ставрофор Драган Мијаиловић
Тел: 0706-461060
protadragan@spc-geteborg.org

Јереj Немања Мијаиловић
Тел: 0736-894878
nemanja@spc-geteborg.org

Hemsida: www.spc-geteborg.org

Gudstänster (på kyrkoserbiska)

Liturgi firas varje söndag kl. 10:00 samt på alla röda dagar i Ortodoxa kalendern.

Aftongudstänst firas varje lördag kväll kl. 18:00 samt före många av helgerna (kontakta fader Dragan med frågor).

Lokal

f.d. Vårfrukyrkan på Runstavsgatan 9, i Kortedala. 

Vägbeskrivning: Åk spårvagn 6, 7 eller 11 till hållplatsen Runstavsgatan och följ runstavsgatan uppför en backe. Kyrkan ligger på högra sidan och är gjuten i betong. Gudstänster hålls varje söndag kl 10 samt lördagkvällar kl 18. Liturgi finns även på de flesta stora helger med aftongudstjänst kvällen innan.

Om den Helige Stefan Decanski