Matrona, del 4

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 2
Del 3

En gång under ljusa veckan satt Matrona vid ett öppet fönster och tog emot besökare. Då kom det kvinnor till henne från byn Orlovki. Matrona gav den ena kvinnan en prosfora (välsignad brödtärning), till den andra gav hon vatten, till den tredje ett rött ägg. Matrona sade till den tredje kvinnan att hon skulle gå runt på baksidan av ladgården och äta ägget där. Kvinnan tog sitt ägg och det tre gick sin väg. När hon kom till baksidan av ladgården öppnade hon ägget och en mus hoppade ut ur skalet. Kvinnorna blev mycket rädda och återvände till Matrona.

- Vaddå frågade Matrona. Duger det inte att äta en mus? Kvinnan svarade - men Matrona! Hur kan man äta en mus?

- Ja, det kan man verkligen fråga sig, sade Matrona. Du som säljer mjölk till folk - till föräldrarlösa barn och änkor och fattiga människor som inte har någon ko. Men det var bara några dagar sen som du hittade en mus i mjölken och bara plockade ur den. Och då sålde du mjölken ändå!

Kvinnan som hade mycket riktigt gjort detta protesterade, - Men Matrona, de såg ju inte musen - de visste inget om det och ... jag slängde ju ut den.

- Det kan hända att du gjorde, svarade Matrona, men Gud vet att du sålde mjölken som hade blivit förorenad av en mus!

Matrona var en förebederska inför Herren och hjälpte många som led av sjukdomar och sorger. Fyra kilometer från Sebino bodde en man som inte kunde gå. Matrona sade, - låt honom börja krypa mot mig på morgonen. Han hinner hit till klockan tre.

Mannen kröp fyra kilometer men när han återvände var hans ben helade och han kunde gå.

A. F. Vibornova vars far döptes samtidigt som Matrona berättar också om en av hennes mirakler - min morbro bodde i staden Ustya, där min mor föddes. En morgon gick han upp men fann att var förlamade i båda händer och båda fötter. Han trodde inte att Gud helade människor genom Matronas förböner, men hans dotter kom till min mor i Sebion i alla fall. Hon sa - snälla Gudmor, skynda! Pappa mår så dåligt. Han har blivit en krympling - hans armar hänger livlösa och han kan inte fokusera sin blick. Hans tunga rör sig knappt.

Min mor sadlade hästarna och hon åkte till Ustya tillsammans med min far. Där hittade de hennes bror - hans tillstånd var så bedrövlig och han kunde knappts en säga 'sys-ter'. Då tog hon honom med sig till vår by och gick ensam till Matrona. När hon kom till Matrona (som ännu inte träffat den sjuke) sade Matrona - här ser man! Din stackars bror tror inte att jag kan göra någonting men nu sitter han där som en nudel. Ta hit honom så hjälper jag honom.

Matrona bad för mannen och gav honom lite helig olja. Han sov som en stock den natten och när han gick upp nästa morgon var han helt frisk. Matrona sade till honom, - var tacksam mot din syster. Det är ju hennes tro som har helat dig.

Den hjälp Matrona gav de fattiga var inte alls lik häxkraften och viskande som vissa gamla kvinnor gör - så kallade 'folk läkemedel' som innebär att man kallar på olika andar, övernaturliga krafter eller trollkonster. I dessa har traditioner har den som helar kontakt med någon mörk kraft. Men Matronas helande var helt och hållet kristet. De som kände henne kan vitna att det var därför Matrona ogillade alla spåmän och ackultister. Framför allt bad Matrona. Hon bad till Gud för himmelsk räddning från sjukdomar, och hon fick många andliga gåvor som hjälp. Ortodoxa Kyrkan har så många historier där inte bara prästerskapet och munkarna men också religiösa människor som lever i världen kan hjälpa behövande genom förböner.

Matrona bad över vatten och gav vattnet till de som kom till henne. Om man drack detta vatten och stänkte det omkring sig kunde man få beskydd mot alla möjliga faror. Vi vet inte vad hon bad när hon gjorde detta, men på den tiden var det nästan omöjligt att få tag i vigvatten som välsignats av en präst. Egentligen är det bara en präst som har det kanoniska uppdrag att göra detta. Det vi vet å andra sidan är att det är enbart genom heligt vatten som välsignats i kyrkan som människor kan bli helade, men även genom heliga källor och brunn som heliga personer har haft att göra med. Dessa heliga människor har ofta levt sina liv i förbön i närhet till någon brunn eller beck och vattnet blir välsignat. Det finns även berättelser om hur en helig ikon uppenbarats vid en källa och vattnet har sedan visat sig vara helande.

När Matrona var ung förutsåg hon 1917-års revolution i Ryssland. - Det kommer bli mycket lidande, plundring, många kyrkor kommer att förstöras och alla kommer att bli förföljda. Matrona beskrev i mycket detalj hur landet skulle bli uppdelad - hur stora landsområden skulle bli stulna av folk som ville få ut allting för sig själva.

- De kommer att fortsätta att förstöra landet för att sedan försvinna åt alla möjliga håll. Till slut blir landet oanvändbart för någon. På det sätt beskrev Matrona på förhand landredistributionsprogrammen som gjorde att även de fattigaste blev landlösa.

Innan revolutionen gav Matrona råd till Yankov, markägaren i byn Sebion, att han borde sälja allting och fly utomlands. Hade han lyssnat till henne skulle han inte behövt titta på när all hans egendom plundrades. Han kunde slupit sin tidiga död och räddat sin dotter, Lydia, ifrån ett liv av hemlös vandrande.

Evgenia Ivanovna Kalashnikova som bodde i samma by som Matrona berättar att innan revolutionen köpte en Friherrinna ett hus i Sebino. Hon berättade för Matrona att hon ville bygga ett klocktorn. - Dina planer kommer aldrig att bli av svarade Matrona. Friherrinnan var förvånad - varför blir de inte av? Jag har ju båda pengar och material. Men revolutionen avbröt alltihop och det blev aldrig något klocktorn.


Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Matrona del 3

Fortsättning till helgonlivet om Den Heliga Matrona. Följa länkarna till del 1 och del 2

Kring denna tid bad Matrona om att en viss ikon på Guds Moder skulle målas till byns kyrka; kyrkan var nämligen uppkallade efter Gudaföderskans Insomnande. Matrona hade hunnit bli känd i området och när hon bad om en sådan sak betraktade byinvånarna det som en välsignelse. Det hände så att den blinde flickan bad sin mor att berätta för prästen att han skulle leta upp en bok på den och den hylla i biblioteket. I boken skulle han hitta en bild på ikonen som kallas 'Hon som letar efter de förlorade'. Prästen hittade, till hans stor förvåning, ikonbilden precis såsom Matrona hade beskrivit den. Och när Matrona fick svar att han hade hittat bilden sade hon, 'Mamma, jag vill ha en exakt sådan ikon.' Mamman tvekade. Hur kunde de någonsin ha råd med en sådan ikon? Efter en tid sade Matrona igen till sin mor, 'Mamma, jag har fått så många drömmar om denna ikon som heter 'Hon som letar efter de förlorade'. Guds Moder har bett oss att ta emot henne i vår kyrka!' Därför började byns kvinnor med en penginsamling för ikonen. Bland dem som gav pengar var en man som mycket motvilligt gav en rubel, och vars bror gav en enda kopeck (motsvarar ett öre) för att driva med dem. När de tog pengarna hem till Matrona hällde hon ut pengarna på golvet och plockade ut just den rubelpengen och kopeckpengen. Hon sade till sin mor, 'Mamma, ge tillbaks de här, de förstör ju penginsamlingen.'

'Hon som letar efter de förlorade' - ikonen

När penginsamlingen räckte till beställde de ikonen från en konstnär i en annan by som heter Epifania. Matrona frågade om han kunde måla en sådan ikon. Han svarade att det var ett mycket vanligt uppdrag för honom. Då bad hon honom att först bikta sig och ta emot Helig Nattvard. Sen frågade hon igen, 'Vet du säkert att du kan måla ikonen? Konstnären svarade ja, och började arbetet.

Efter en tid sade han till Matrona att arbetet gick ingen vidare, att han inte fick till det såsom han ville. Matrona svarade, 'ångra dina synder.' Med sitt andliga syn såg hon att det fanns en synd som han inte hade berättat i bikten. Mycket förvånad att hon kunde veta det återvände konstnären till prästen, biktade sig på nytt och fick nattvard. Han bad också Matrona om förlåtelse. Då svarade hon, 'Gå. Nu kan du måla ikonen på himmelens drottning.' Ikonen blev färdig år 1915 och efter revolutionen behöll Matrona ikonen med sig hela livet ut. Idag hänger ikonen nära Matronas reliker i Gudaföderskans Beskydds Kloster i Taganskaja utanför Moskva.

Gudaföderskans Beskydds Kloster

Matrona gav även välsignelse för en ny penginsamling. Samma ikon skulle beställas åt en annan by som heter Bogoroditske. Denna ikon hänger idag i Gudaföderskans Insomnandes Kloster i byn Novo-Moskovsk i provinsen Tula.

När ikonen blev färdig bars den i procession tillsammans med kors och fanor från Bogoroditske till Matronas egna byns kyrka i Sebino. Matrona gick, med hjälp av andra, fyra kilometer ut ur byn för att möta processionen. Detta hände innan hon blev förlamade i benen. Då ropade hon plötsligt ut, 'Gå inte längre. Nu kommer de när som helst för det är redan nära oss.' Fastän hon var blind sedan födseln talade hon som en med perfekt syn. 'Om en halvtimme är de här med ikonen.' Och mycket riktigt, efter trettio minuter kunde de se processionen på vägen. Prästerna höll en molebengudstjänst (en kort bönegudstjänst för att vörda ikoner eller reliker) och sen fortsatt processionen fram till Sebino med Matrona i täten bärande på ikonen.

Gudaföderskaikonen blev ett vördnadsobjekt för hela byn och förhärligades med många mirakel. När det fanns torka tog de ut ikonen på ängen nära byn och höll molebengudstjänst. Det var sällan att byborna hann hem innan det började regna.

Fastän hon var blind ville Matrona alltid ha ikoner omkring sig. När hon senare bodde i Moskva fanns det ett rum som hon bodde i en längre tid. Där fanns en ikonhörna med ikoner från tak till golv med oljelampor tända framför ikonerna. En kvinna som arbetade i en kyrka kom ofta hem till Matrona och senare har berättat hur Matrona sade till henne, 'Jag känner till alla ikoner och var de hänger i din kyrka.'

Folk var alltid förvånade när de fick veta att Matrona ägde en visuell uppfattning om världen, precis som de som har sitt syn. Zenaida Vladimirovna Zhdanova, en nära vän, sade en gång i medkänsla, 'Det är så syn, Matjushka (betyder lilla mor, eller älskade mor), att du inte kan se vår vackra värld.' Då svarade Matrona, 'En gång öppnade Gud mina ögon och visade mig sin skapelse. Jag såg solen och stjärnorna i skyn och allting på jorden. Jag såg hur vackert allting var med berg, flod, grönt gräs, blommor, fåglar ...'

Det finns ett ännu mera anmärkningsvärt exempel på hennes siargåva som Zenaida har berättat om. 'Matjushka saknade utbildning totalt, men samtidigt kunde hon allt. År 1946 skulle jag ha disputera mitt examensarbete för arkitektexamen vid Moskvas arkitektskola. Mitt projekt handlade om en ny design för Marinens huvudkvarter. Jag förstod inte varför men min handledare tyckte inte om mig. Han vägrade träffa mig i fem månader och bestämde sig för att underkänna mitt arbete. Två veckor innan disputationen informerade han mig, 'Examinationpanelen kommer imorgon och skall uttala sig om ditt usla arbete! Det är meningslös för dig att ens försvara det, och jag förväntar mig att de vägrar ge dig tillstånd att göra din disputation.' Då kom jag hem helt gråtfärdig: min far satt i fängelse och det fanns ingen som kunde hjälpa. Min mamma var beroende av mig för stöd också. Vårt enda hopp var att jag skulle få ut mitt examen och få ett bra jobb.

'Samma eftermiddag lyssnade Matrona till mig och sade, 'Var inte orolig! Du får godkänt på examensarbetet! Ikväll drycker vi te tillsammans och pratar om det.' Jag kunde knappt vänta på att kvällen skulle komma då jag gick hem till henne igen. Då sade hon, 'Jag vill ta med dig till Italien. Vi skall till Florens och Rom och vi skall titta på de stora mästarnas arbete.' Då började hon berätta om alla gator och byggnader där! Hon stannade upp i sin berättelse, 'Titta! Plazzio Pitti, och här finns en till palats med valv som liknar valven i ditt arbete. Och detta huset har tre nedre våningar med stora stenmurar och två valv.' Matrona talade i sådan detalj om arkitekturen på dessa byggnader att jag var nästan chockerad på hur mycket hon kunde om ämnet. På morgonen sprang jag till skolan och rättade till mina ritningar efter hennes råd. Examinationpanelen kom klockan tio. De tittade på mitt arbete och sade, 'Titta så bra ditt arbete blev! Det blev utmärkt. Vi vill gärna att du fullföljer disputationen.'

Hitta del 4 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Matrona, del 2

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 3
Del 4

När Matrona var sju eller åtta år började det synas att hon hade helandets och förutseendes gåvor. En dag sa hon till sin mor, "Mamma, förbered dig. Jag ska gifta mig." Natalia berättade det för prästen som kom hem till dem och gav barnet kommunion. Inom några dagar kom det vagnar fyllda med folk hem till deras hus: folk med sorger och sjukdomar som frågade efter Matrona. Hon bad för dem och många blev helade. Hennes mor frågade, "Min lilla Matrona, vad är detta?" Flickan svarade, "Jag sade ju att jag skulle ha bröllop."

Hennes släktingar har berättat att när hon var barn kunde hon känna med sin intuition av människors synder och agg, och dessutom även känna av deras tankar. Hon kunde förutse fara och naturkatastrofer samt samhällsoroligheter. Genom hennes förbörner blev många helade från sina sjukdomar och många som sörjde fick tröst. De kom till henne från kringliggande byar och senare reste de även från andra distrikt och regioner: till fots, till häst och i vagnar. Matrona bad ofta för sängliggande invalider vilka senare kunde stå upp på fötterna, helt friska. Många blev så tacksamma att de lämnade gåvor och mat till hennes föräldrar och på så vis blev Matrona inte någon börda utan familjens försörjare.

En helgdag ropade Natalia till sin make att det var dags att gå till kyrkan. Men han bestämde sig för att inte gå den dagen och istället läste och sjung bönerna hemma. Natalia oroade sig under hela gudstjänsten för att han inte kom. När gudstjänsten var slut skyndade hon hem. Matrona som också hade stannat hemma mötte henne och sade, "Mamma! Du gick inte till kyrkan!" Natalia svarade, "Vad pratar du om? Jag kom precis därifrån och håller på byta ut ur mina fina helgkläder!" Men dottern svarade, "Pappa var i kyrkan men inte du." Matrona förstod med sitt andliga syn att mamman var endast kroppsligen i kyrkan medan pappan bad innerligt hemma.

En kyllig höstdag hittade Natalia sin dotter sittande ute. "Varför sitter du här ute? Gå in i huset."
Matrona svarade, "Jag klarar inte av att sitta in i huset. De kastar eld på mig och sticker mig med tjugor."
Mamman blev ängslig, "Men kära barn! Det finns ju ingen annan i huset."
"Du förstår," svarade Matrona, "djävulen prövar mig."

Xenia Ivanovna Sifarova, en släkting, har berättat att en gång när Matrona kom till hennes hem sade hon till Xenias mor, "Jag går hem nu, och imorgon blir det en brand - men ni klarar er oskadda." Och precis så blev det; en brand härjade hela morgonen därpå och nästan hela byn brände. När elden närmade sig Xenias hus bytte vinden plötsligt riktning och deras hus räddades.

Saint John of Kronstadt

I sin ungdom fick Matrona möjlighet att resa. Lydia Yankova, en troende kvinna och dotter till den lokala markägare, tog Matrona med sig på olika vallfärdsresor till Kievgrottorna, Heliga Treenighetens- och Sankt Sergiuslavran, St. Petersburg och andra Ryska helgedomar. Det har antecknats en berättelse om den gången Matrona som ungdom mötte den rättfärdige Johannes av Kronstadt (numera helgonförklarad, se bilden och länken ovan). Vid slutet av gudstjänsten i Andreevskikatedralen i Kronstadt bad han församlingen att göra plats så att en fjortonårig tjej kunde komma fram. Då sa han inför hela församlingen, "Lilla Matrona, kom till mig. Se, här är min ersättare, Rysslands åttonde pelare." Matrona förklarade aldrig betydelsen av dessa ord för någon, men de som var nära henne förstod senare att Fader Johannes hade förutsett hur hon skulle tjänstgöra åt Ryska folket under kyrkans förföljelse.

En dag när Matrona var sjutton år gammal förlorade hon plötsligt förmågan att gå. Hon berättade senare om de andliga anledningarna för detta. Hon visste innan att på en viss dag, efter hon tog emot en Heliga Nattvarden, en kvinna skulle komma in i kyrkan och ta bort hennes förmåga att gå. "Jag kunde inte slippa detta, det var ju Guds vilja." Därför blev hon sittande resten av sitt liv. Hennes 'sittande' fortsatt femtio år till i olika hem och lägenheter där hon fann husrum. Hon klagade aldrig om förlamningen, men bar det som Guds vilja.

Vissa undrar varför Gud kunde tillåta detta - som verkar vara en häxkraft. Men troende människor anser att man bara behöver titta på hur Herren testar sina utvalda i Gamla och Nya Testamentet för att se hur en sådan händelse motsäger varken Guds kraft eller Guds godhet. För Matronas andliga liv var detta inget förhinder och det tjänade dessutom till att förhärliga Gud att Hans tjänare levde i sådant tålamod.

Hitta del 3 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Saliga Matrona av Moskva: Helgon och Undergörare (del 1)

Helgonlivet om Matrona översätts från Road To Emmaus Journal - en engelskspråkig Ortodox tidning från USA.

Här kommer en översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de andra delarna här:
Del 2
Del 3
Del 4

De kvitter om det är en solig sommarmorgon eller en mörk vintermorgon; varje morgon vid porten till klostret Gudsmoders Beskydd i Moskva står det en skara med pilgrimer som väntar på att få vörda relikerna efter en av Rysslands nyaste helgon, Den Saliga Matrona av Moskva (1881-1952). Redan på förmiddagen har folkmassan vuxit till 200-300, och på helger och festdagar blir det tredubbelt så många. Om man vill stå i kö för att vörda hennes ikon som hänger på väggen utanför kyrkan får man vänta två eller tre timmar, men denna kö är kortare än kön till hennes reliker. Vem är denna anmärkningsvärda kvinnan, och hur kommer det sig att hon har fångat hjårtorna hos Ryssarna på alla håll?

Den Saliga Matrona (Matrona Dmitrievna Nikonova) föddes 1881 i byn Sebino i Tula provins, tjugo kilometer ifrån den kända Kulikova Hed (Här segrade Dmitri Donskoy över Mongol Tartarerna efter välsignelse ifrån Den Helige Sergei av Radonezh år 1324. Här började de Ryska furstarnas samlade kamp för att driva ut Tartarerna från Ryssland). Matronas föräldrar, Dmitri och Natalia, var troende och hårt arbetande bönder som hade fyra barn - Ivan, Michael, Maria och Matrona.

Familjen var så fattig att det verkade vara omöjligt att ha råd med mat och klädder till ett fjärde barn. Innan Matrona föddes bestämde sig mamman för att lämna bort barnet till ett föräldrarhem. Hemmet för fattiga eller oäkta barn bedrevs av en prins i nästa by - Buchalki. Men strax efter mamman bestämde sig för detta fick hon en profetisk dröm. Hennes ofödda dotter visad sig i formen av en vit fågel med ett mänskligt ansikte. Fågeln flög upp och stod på mammans arm. Ögonen var stängda. Mamman som tog detta som ett tecken från Gud att hon borde behålla barnet hemma. Och precis som i drömmen föddes Matrona blind.

Skrifterna berättar för oss att Herren ibland väljer Hans tjänare innan de födds. Han sa till Profeten Jeremia - Förrän jag danade dig i moderlivet, utvalde jag dig, och förrän du utgick ur modersskötet, helgade jag dig...

Matrona verkar också ha blivit utvald för en särskild anledning. Från hennes föddsel fick hon andliga gåvor från Herren samt ett tungt kors att bära. Detta bar hon med ödmjukhet och tålamod genom hela livet.

Pavel Ivanovich Prokhorov var en släkting som närvarade vid Matronas dop. Han berättade för vänner att när prästen sänkte ner henne i dopvattnet såg alla i församlingen en moln rök och ett starkt ljus ovanför dopfonten. Församlingen kunde också känna ett starkt och ljuvligt doft. Prästen, som av många betraktades av församlingen som mycket from, sade till Matronas mor, Natalia, "Jag har döpt många men detta har jag aldrig sett förut. Barnet kommer att bli heligt. Om hon ber om något måste du komma till mig omedelbart och säga till mig vad hon behöver." Prästen, Fader Vasili, tillade att Matrona skulle komma att stå i hans plats och även skulle förutse hans död. Detta hände mycket senare. En natt berättad Matrona oväntat för sin mor att Fader Vasili alldeles nyss hade dött. De vetskrämda föräldrarna sprang till hans hus och där såg de, mycket riktigt, att prästen precis hade insomnat.

En vän till Natalie senare berättade att när Matrona fortfarande ammade klagade mamman, "Vad skall jag göra? Barnet vill inte ta brösten på onsdagar och fredagar - hon bara sover hela dagen och det går inte att väcka henne."

På flickans bröst fanns ett födelsemärke i form av ett kors i samma storlek smycket som alla kristna bär. När hon var sex år gammal förmanade hennes mamma henne en gång, "Varför tog du av dig ditt dopkors?" "Mamma jag har ett eget kors på bröstet redan," sa flickan. "Kära barn," sa mamman, "förlåt mig! Jag skällde på dig ..."

Matrona var inte bara blind, hon hade inte ens ögon. Ögonlocken var igenstängda precis som den vita fågeln som mammn såg i drömmen. Men hon hade andligt syn, åch många gånger när hennes föräldrar sov gick hon fram till ikonhörnet, tog ner ikonerna från hyllan och ställde dem på ett bord. Där stod hon och bad i nattens tystnad.

När Matrona växte upp blev hon utskrattad av de andra barnen i byn. De hitta på elaka sätt att reta henne. De stack henne med nesslor eftersom hon inte kunde se vad de gjorde. De lurade in henne i et dike en gång och titta på nyfiket när hon kröp ut och stapplade hem. På grund av dessa 'lek' slutade Matrona leka med de andra barnen och stannade hemma.

Matronas föräldrarhem låg nära den vackra Gudsmoders Insomnande kyrka. Sju eller åtta olika byar alla hörde till denna kyrkas församling. Matronas föräldrar var kända som mycket froma människor och eftersom de ofta gick i kyrkan kan man säga att Matrona 'växte upp i kyrkan'. När Natalie inte visste var Matrona var kunde hon ofta hitta henne där, stående tyst på sin plats precis innanför dörren vist västra väggen. Flickan kunde kyrkans böner och hymner och hon sjung ofta med i kören. Natalie tyckte synd om henne och sade ibland, "Min stackars lilla Matrona!" En dag fick hon förvånat höra svaret, "Är det verkligen synd om mig? Det är mer synd om Vanja och Mischa (syskonen)."

Hitta del 2 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.