Matrona, del 2

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 3
Del 4

När Matrona var sju eller åtta år började det synas att hon hade helandets och förutseendes gåvor. En dag sa hon till sin mor, "Mamma, förbered dig. Jag ska gifta mig." Natalia berättade det för prästen som kom hem till dem och gav barnet kommunion. Inom några dagar kom det vagnar fyllda med folk hem till deras hus: folk med sorger och sjukdomar som frågade efter Matrona. Hon bad för dem och många blev helade. Hennes mor frågade, "Min lilla Matrona, vad är detta?" Flickan svarade, "Jag sade ju att jag skulle ha bröllop."

Hennes släktingar har berättat att när hon var barn kunde hon känna med sin intuition av människors synder och agg, och dessutom även känna av deras tankar. Hon kunde förutse fara och naturkatastrofer samt samhällsoroligheter. Genom hennes förbörner blev många helade från sina sjukdomar och många som sörjde fick tröst. De kom till henne från kringliggande byar och senare reste de även från andra distrikt och regioner: till fots, till häst och i vagnar. Matrona bad ofta för sängliggande invalider vilka senare kunde stå upp på fötterna, helt friska. Många blev så tacksamma att de lämnade gåvor och mat till hennes föräldrar och på så vis blev Matrona inte någon börda utan familjens försörjare.

En helgdag ropade Natalia till sin make att det var dags att gå till kyrkan. Men han bestämde sig för att inte gå den dagen och istället läste och sjung bönerna hemma. Natalia oroade sig under hela gudstjänsten för att han inte kom. När gudstjänsten var slut skyndade hon hem. Matrona som också hade stannat hemma mötte henne och sade, "Mamma! Du gick inte till kyrkan!" Natalia svarade, "Vad pratar du om? Jag kom precis därifrån och håller på byta ut ur mina fina helgkläder!" Men dottern svarade, "Pappa var i kyrkan men inte du." Matrona förstod med sitt andliga syn att mamman var endast kroppsligen i kyrkan medan pappan bad innerligt hemma.

En kyllig höstdag hittade Natalia sin dotter sittande ute. "Varför sitter du här ute? Gå in i huset."
Matrona svarade, "Jag klarar inte av att sitta in i huset. De kastar eld på mig och sticker mig med tjugor."
Mamman blev ängslig, "Men kära barn! Det finns ju ingen annan i huset."
"Du förstår," svarade Matrona, "djävulen prövar mig."

Xenia Ivanovna Sifarova, en släkting, har berättat att en gång när Matrona kom till hennes hem sade hon till Xenias mor, "Jag går hem nu, och imorgon blir det en brand - men ni klarar er oskadda." Och precis så blev det; en brand härjade hela morgonen därpå och nästan hela byn brände. När elden närmade sig Xenias hus bytte vinden plötsligt riktning och deras hus räddades.

Saint John of Kronstadt

I sin ungdom fick Matrona möjlighet att resa. Lydia Yankova, en troende kvinna och dotter till den lokala markägare, tog Matrona med sig på olika vallfärdsresor till Kievgrottorna, Heliga Treenighetens- och Sankt Sergiuslavran, St. Petersburg och andra Ryska helgedomar. Det har antecknats en berättelse om den gången Matrona som ungdom mötte den rättfärdige Johannes av Kronstadt (numera helgonförklarad, se bilden och länken ovan). Vid slutet av gudstjänsten i Andreevskikatedralen i Kronstadt bad han församlingen att göra plats så att en fjortonårig tjej kunde komma fram. Då sa han inför hela församlingen, "Lilla Matrona, kom till mig. Se, här är min ersättare, Rysslands åttonde pelare." Matrona förklarade aldrig betydelsen av dessa ord för någon, men de som var nära henne förstod senare att Fader Johannes hade förutsett hur hon skulle tjänstgöra åt Ryska folket under kyrkans förföljelse.

En dag när Matrona var sjutton år gammal förlorade hon plötsligt förmågan att gå. Hon berättade senare om de andliga anledningarna för detta. Hon visste innan att på en viss dag, efter hon tog emot en Heliga Nattvarden, en kvinna skulle komma in i kyrkan och ta bort hennes förmåga att gå. "Jag kunde inte slippa detta, det var ju Guds vilja." Därför blev hon sittande resten av sitt liv. Hennes 'sittande' fortsatt femtio år till i olika hem och lägenheter där hon fann husrum. Hon klagade aldrig om förlamningen, men bar det som Guds vilja.

Vissa undrar varför Gud kunde tillåta detta - som verkar vara en häxkraft. Men troende människor anser att man bara behöver titta på hur Herren testar sina utvalda i Gamla och Nya Testamentet för att se hur en sådan händelse motsäger varken Guds kraft eller Guds godhet. För Matronas andliga liv var detta inget förhinder och det tjänade dessutom till att förhärliga Gud att Hans tjänare levde i sådant tålamod.

Hitta del 3 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.