Nicea och Trosbekännelsen

Om Jesus inte är Gud kan han inte frälsa oss.
Om Jesus inte är människa är det inte vi som frälsas.

År 325 träffades alla Kristna biskopar för att diskutera en rad olika frågor. Möttet - eller konciliet som det kallas idag - varade i några veckor. Konciliet blev av genom att Konstantinus - den första Kristna kejsaren i Romarriket - kallade biskoparna till mötet. Bland annat skulle de diskutera undervisningen av en präst som hette Arius. Arius ville att konciliet skulle bekräfta hans undervisning, nämligen att Guds Ord - alltså Jesus - inte var Gud själv utan nästan Gud. Han ville att alla andra biskopar skulle godta hans förklaring att Ordet var en del av skapelsen.

På mötet fanns en ung diakon från Alexandria som hette Athanasius. Hans uppgift blev att argumentera mot Arius - och Athanasius vann. Konciliet röstade och bestämde sig för att godta en trosbekännelse som säger att Jesus är "Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad ..." Under diskussionerna nämnde Athanasius och många andra ordet "homoousios" - vilket på grekiska betyder "av samma väsen". De menade att fastän Gud Fader och Gud Sonen är två personer är de ändå en enda Gud. Därför föreslog Kejsaren själv att ordet homoousios skulle tilläggas. Biskoparna godtog hans förslag. Därför säger vi än idag i vår trosbekännelse: Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som fadern. Hela trosbekännelsen lyder så här:

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, Skapare av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid; ljus av ljus, sann Gud av sann Gud; född och icke skapad; av samma väsen som Fadern; på Honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom Den Helige Ande av Jungfrun Maria och blivit människa; Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått efter skrifterna och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida, därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda; på vilkens Rike icke skall varda någon ände.

Och på Den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern; på Honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna. Och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka. Jag bekänner ett enda Dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Athanasius blev så småningom Patriarken av Alexandria, men han fick lida mycket förföljelse innan all Arius efterföljare besegrades totalt. Idag hyllas Athanasius som en av Ortodoxa Kyrkans och alla Kristnas största helgon. Hans resonemang kring Ordet - Jesus Kristus - utgick ifrån bibeln och Kyrkans tillbedjan. Han menade - och Kyrkan lär oss - att vi inte kan tillrättavisa bibeln och Kyrkans övriga tradioner utifrån filosofiska idéer om hurdan Gud borde vara. Arius filosofi gjorde att han inte kunde tänka sig att Fadern och Sonen båda kunde vara Gud samtidigt. Hans definition på Gud tillät inte det. Men Athanasius argumentation visade att i sådana fall får den filosofiska förklaringen förkastas. Bibeln säger tydligt att Jesus är Gud från Gud. Och Kyrkan hade dessutom bett till Jesus Kristus och upphöjt honom såsom Gud i flera hundra år.

Här kommer några bibelverser som hjälper oss att komma fram till samma slutsats som biskoparna:

Johannes 1: 1 -5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

1 Korinthierbrevet 8: 6 ...så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.

Idag, den 7:de söndagen efter Påsk firar vi minnet av dessa heliga biskopar som bevarade vår tro oskadd fastän många av dem led förföljelser för sin mod. Kristna haft en sådan kamp sedan Kristendomen började. Idag läste vi även ur Apostlagärningarna om hur Paulus varnade de ledarna han hade själv tillsatt i olika städer för villolärans faror. Han säger:

Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

Det är alltid fascinerande hur kyrkans fäder har valt ut bibelläsningar för de olika festerna. Ofta tycks man kunna ana en avsikt med valet, såsom med versen ovan. Även Evangelieläsningen idag speglar temat "bevara tron". Där läser vi i Johannes 17:1-7.

Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig, eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom. Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.

Matrona, del 2

Här kommer nästa inlägg i översättningen av helgonlivet om den Heliga Matrona. Matrona är ett ortodoxt helgon, en kvinna som levde i Ryssland under första hälften av 1900-talet. Hon led mycket under kommunismen och var en andlig moder till många under förföljelsen.

Ni hittar de tidigare delarna här:
Del 1
Del 3
Del 4

När Matrona var sju eller åtta år började det synas att hon hade helandets och förutseendes gåvor. En dag sa hon till sin mor, "Mamma, förbered dig. Jag ska gifta mig." Natalia berättade det för prästen som kom hem till dem och gav barnet kommunion. Inom några dagar kom det vagnar fyllda med folk hem till deras hus: folk med sorger och sjukdomar som frågade efter Matrona. Hon bad för dem och många blev helade. Hennes mor frågade, "Min lilla Matrona, vad är detta?" Flickan svarade, "Jag sade ju att jag skulle ha bröllop."

Hennes släktingar har berättat att när hon var barn kunde hon känna med sin intuition av människors synder och agg, och dessutom även känna av deras tankar. Hon kunde förutse fara och naturkatastrofer samt samhällsoroligheter. Genom hennes förbörner blev många helade från sina sjukdomar och många som sörjde fick tröst. De kom till henne från kringliggande byar och senare reste de även från andra distrikt och regioner: till fots, till häst och i vagnar. Matrona bad ofta för sängliggande invalider vilka senare kunde stå upp på fötterna, helt friska. Många blev så tacksamma att de lämnade gåvor och mat till hennes föräldrar och på så vis blev Matrona inte någon börda utan familjens försörjare.

En helgdag ropade Natalia till sin make att det var dags att gå till kyrkan. Men han bestämde sig för att inte gå den dagen och istället läste och sjung bönerna hemma. Natalia oroade sig under hela gudstjänsten för att han inte kom. När gudstjänsten var slut skyndade hon hem. Matrona som också hade stannat hemma mötte henne och sade, "Mamma! Du gick inte till kyrkan!" Natalia svarade, "Vad pratar du om? Jag kom precis därifrån och håller på byta ut ur mina fina helgkläder!" Men dottern svarade, "Pappa var i kyrkan men inte du." Matrona förstod med sitt andliga syn att mamman var endast kroppsligen i kyrkan medan pappan bad innerligt hemma.

En kyllig höstdag hittade Natalia sin dotter sittande ute. "Varför sitter du här ute? Gå in i huset."
Matrona svarade, "Jag klarar inte av att sitta in i huset. De kastar eld på mig och sticker mig med tjugor."
Mamman blev ängslig, "Men kära barn! Det finns ju ingen annan i huset."
"Du förstår," svarade Matrona, "djävulen prövar mig."

Xenia Ivanovna Sifarova, en släkting, har berättat att en gång när Matrona kom till hennes hem sade hon till Xenias mor, "Jag går hem nu, och imorgon blir det en brand - men ni klarar er oskadda." Och precis så blev det; en brand härjade hela morgonen därpå och nästan hela byn brände. När elden närmade sig Xenias hus bytte vinden plötsligt riktning och deras hus räddades.

Saint John of Kronstadt

I sin ungdom fick Matrona möjlighet att resa. Lydia Yankova, en troende kvinna och dotter till den lokala markägare, tog Matrona med sig på olika vallfärdsresor till Kievgrottorna, Heliga Treenighetens- och Sankt Sergiuslavran, St. Petersburg och andra Ryska helgedomar. Det har antecknats en berättelse om den gången Matrona som ungdom mötte den rättfärdige Johannes av Kronstadt (numera helgonförklarad, se bilden och länken ovan). Vid slutet av gudstjänsten i Andreevskikatedralen i Kronstadt bad han församlingen att göra plats så att en fjortonårig tjej kunde komma fram. Då sa han inför hela församlingen, "Lilla Matrona, kom till mig. Se, här är min ersättare, Rysslands åttonde pelare." Matrona förklarade aldrig betydelsen av dessa ord för någon, men de som var nära henne förstod senare att Fader Johannes hade förutsett hur hon skulle tjänstgöra åt Ryska folket under kyrkans förföljelse.

En dag när Matrona var sjutton år gammal förlorade hon plötsligt förmågan att gå. Hon berättade senare om de andliga anledningarna för detta. Hon visste innan att på en viss dag, efter hon tog emot en Heliga Nattvarden, en kvinna skulle komma in i kyrkan och ta bort hennes förmåga att gå. "Jag kunde inte slippa detta, det var ju Guds vilja." Därför blev hon sittande resten av sitt liv. Hennes 'sittande' fortsatt femtio år till i olika hem och lägenheter där hon fann husrum. Hon klagade aldrig om förlamningen, men bar det som Guds vilja.

Vissa undrar varför Gud kunde tillåta detta - som verkar vara en häxkraft. Men troende människor anser att man bara behöver titta på hur Herren testar sina utvalda i Gamla och Nya Testamentet för att se hur en sådan händelse motsäger varken Guds kraft eller Guds godhet. För Matronas andliga liv var detta inget förhinder och det tjänade dessutom till att förhärliga Gud att Hans tjänare levde i sådant tålamod.

Hitta del 3 här

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.