Den Ortodoxa Kyrkans gudstjänser

(Ur urtodoxa Bönbok, Bokförlag Pro Veritate, Uppsala)


(Om ikonen: Jesus i himmelen. Han som aldrig sover ... men det ser ut som att han sover! Denna ikon visar den eviga vilan som väntar i himmelen. Såsom den sjunde dagen i veckan är till för att vila, kommer vår eviga vila - alltså vila från möda och sorg - i den sista dagen.)

Det finns i Ortodoxa Kyrkan två liturgiska huvudlinjer:

1. Liturgien. Med ordet 'liturgi' avser Ortodoxa Kyrkan enbart firandet av Nattvarden, den heliga Evkaristien. I Liturgien lever Kyrkan helt i den verklighet som icke är av denna världen. I den träder Guds Rike fram i all sin härlighet. Gud blir människa. Ordet blir kött. Och allt detta sker för att föra människan in i fullkomningen, in i gudomliggörandet.

2. Den dagliga gudstjänstcykeln. Denna består av följande gudstjänster:
a) Vespern (dagen börjar vid solnedgången efter judisk tradition. boggarens anm.) I denna gudstjänst åskådliggörs skapelsen och Guds allmakt. (En central sång i vespern är 'Herre jag ropar till Dig, lyssna till Mig' som påminner om Adam som ropade till Gud utanför paradiset)
b) Completoriet. Här åskådliggörs Guds omsorg om sin avbild.
c)Midnattsgudstjänst. Här åskådliggörs den trötta människans överlämnande av sig själv i Guds hand.
d) Morgongudstjänst. Här åskådliggörs uppfyllelsen av människans frälsningslängtan, Frälsarens ankomst till världen.
e) Första timmen (ca kl 0600) En tacksägelse över dagens ljus.
f) Tredje timmen (ca kl 0900 - Apostlagärningarna 2.15 säger Petrus -Det är icke så som I menen, att dessa äro druckna; det är ju blott tredje timmen på dagen. Alltså att det var fortfarande bara kl. 9) Läses till minnet av Pilati dom över Kristus och till minnet av Andens utgjutande över apostlarna.
g) Sjätte timmen. Läses till minnet av Kristi korsfästelse och lidande på Korset och till åminnelse av Guds nåd mot de människor, som sätta sitt hopp till världens Frälsare.
h) Nionde timmen. Läses till åminnelse av vår Frälsares död.

I den dagliga böndecykeln ser vi vår jordiska verklighet. Men denna verklighet, med sorger och synder, är hela tiden överstrålad av Guds obegripliga nåd. Och den dagliga bönecykeln får sin jubelton, när den förenas med Liturgien. I denna liturgiska förening återspeglas människans heta strävan efter fullkomning och helighet och Guds obegripliga kärlek till människan, den kärlek som sträcker sig ut mot människans ofullkomliga strävan samt helgar och gudomliggör den.

Dagscykeln återspeglar vår verkliget. Liturgien återspeglar Guds verklighet. Denna Guds verklighet upplever vi bara i benådade ögonblick. Vår kamp bär vi ständigt med oss.

Därför är Liturgi-firandet i de flesta fall inte en daglig företeelse inom den Ortodoxa Kyrkan. I en vanlig församling firas den gudomliga Liturgien enbart på söndagar och helgdager. Dessa dagar för oss ju in i evighetens värld.

Vardagens gudstjänster och privata böner präglas däremot av vår vardagskamp. Och i denna skenbara motsättning återspeglas den kristna verklighet.

Varje kristen vet, att allt beror av Guds nåd. Men sann kristendom vet också, att Guds nåd bara ges åt den, som strävar efter den. En svensk folklig religiös sång säter: 'Lata, tröga sökare finna ej sin Frälsare.' Dett är andlig Ortodoxi.

Guds nåd är utsträckt mot Dig! Sök den helgjärtat och i botfärdighet! I botfärdighet ty personligt högmod finner aldrig Gud. Du är personligen en syndare! Gör då bot under tårar!

Din personliga väg finner Du i de dagliga bönerna. Fullkomningen och frälsningsverkligheten finner Du i Liturgien. Ty i den bryter evigheten in.