Nicea och Trosbekännelsen

Om Jesus inte är Gud kan han inte frälsa oss.
Om Jesus inte är människa är det inte vi som frälsas.

År 325 träffades alla Kristna biskopar för att diskutera en rad olika frågor. Möttet - eller konciliet som det kallas idag - varade i några veckor. Konciliet blev av genom att Konstantinus - den första Kristna kejsaren i Romarriket - kallade biskoparna till mötet. Bland annat skulle de diskutera undervisningen av en präst som hette Arius. Arius ville att konciliet skulle bekräfta hans undervisning, nämligen att Guds Ord - alltså Jesus - inte var Gud själv utan nästan Gud. Han ville att alla andra biskopar skulle godta hans förklaring att Ordet var en del av skapelsen.

På mötet fanns en ung diakon från Alexandria som hette Athanasius. Hans uppgift blev att argumentera mot Arius - och Athanasius vann. Konciliet röstade och bestämde sig för att godta en trosbekännelse som säger att Jesus är "Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad ..." Under diskussionerna nämnde Athanasius och många andra ordet "homoousios" - vilket på grekiska betyder "av samma väsen". De menade att fastän Gud Fader och Gud Sonen är två personer är de ändå en enda Gud. Därför föreslog Kejsaren själv att ordet homoousios skulle tilläggas. Biskoparna godtog hans förslag. Därför säger vi än idag i vår trosbekännelse: Ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som fadern. Hela trosbekännelsen lyder så här:

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, Skapare av allt vad synligt och osynligt är.

Och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid; ljus av ljus, sann Gud av sann Gud; född och icke skapad; av samma väsen som Fadern; på Honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom Den Helige Ande av Jungfrun Maria och blivit människa; Som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått efter skrifterna och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida, därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda; på vilkens Rike icke skall varda någon ände.

Och på Den Helige Ande, Herren och Livgivaren, som utgår av Fadern; på Honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna. Och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk Kyrka. Jag bekänner ett enda Dop till syndernas förlåtelse och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. Amen.

Athanasius blev så småningom Patriarken av Alexandria, men han fick lida mycket förföljelse innan all Arius efterföljare besegrades totalt. Idag hyllas Athanasius som en av Ortodoxa Kyrkans och alla Kristnas största helgon. Hans resonemang kring Ordet - Jesus Kristus - utgick ifrån bibeln och Kyrkans tillbedjan. Han menade - och Kyrkan lär oss - att vi inte kan tillrättavisa bibeln och Kyrkans övriga tradioner utifrån filosofiska idéer om hurdan Gud borde vara. Arius filosofi gjorde att han inte kunde tänka sig att Fadern och Sonen båda kunde vara Gud samtidigt. Hans definition på Gud tillät inte det. Men Athanasius argumentation visade att i sådana fall får den filosofiska förklaringen förkastas. Bibeln säger tydligt att Jesus är Gud från Gud. Och Kyrkan hade dessutom bett till Jesus Kristus och upphöjt honom såsom Gud i flera hundra år.

Här kommer några bibelverser som hjälper oss att komma fram till samma slutsats som biskoparna:

Johannes 1: 1 -5 I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Detta var i begynnelsen hos Gud. Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till. I det var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

1 Korinthierbrevet 8: 6 ...så finnes dock för oss allenast en enda Gud: Fadern, av vilken allt är, och till vilken vi själva äro, och en enda Herre: Jesus Kristus, genom vilken allt är, och genom vilken vi själva äro.

Idag, den 7:de söndagen efter Påsk firar vi minnet av dessa heliga biskopar som bevarade vår tro oskadd fastän många av dem led förföljelser för sin mod. Kristna haft en sådan kamp sedan Kristendomen började. Idag läste vi även ur Apostlagärningarna om hur Paulus varnade de ledarna han hade själv tillsatt i olika städer för villolärans faror. Han säger:

Så haven nu akt på eder själva och på hela den hjord i vilken den helige Ande har satt eder till föreståndare, till att vara herdar för Guds församling, som han har vunnit med sitt eget blod. Jag vet, att sedan jag har skilts från eder svåra ulvar skola komma in bland eder, och att de icke skola skona hjorden. Ja, bland eder själva skola män uppträda, som tala vad förvänt är, för att locka lärjungarna att följa sig.

Det är alltid fascinerande hur kyrkans fäder har valt ut bibelläsningar för de olika festerna. Ofta tycks man kunna ana en avsikt med valet, såsom med versen ovan. Även Evangelieläsningen idag speglar temat "bevara tron". Där läser vi i Johannes 17:1-7.

Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig, eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom. Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus. Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord. Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.

Hitta Ortodoxa Kyrkor i Göteborg på länkarna till vänster.