St Sophronius the Patriarch of Jerusalem

Helgonliv översatt från OCAs hemsida.

Den Helige Sofronius, Jerusalems Patriark, föddes i Damascus kring år 560. Redan som en ung man utmärkte han sig med sin fromhet och flit i studierna. Han besatt en särskild begåvning för filosofi och blev även känd som Sofronius den Vise. För honom fanns dock sann vishet endast i munkväsendet och han sökte sig till dem som bodde i öknen.

Han kom till Jerusalem för att bo på Den Helige Theodosius Kloster. Där blev han nära vän med munkprästen Johannes Moschus. Efter en tid blev Fader Johannes hans andliga fader och Sofronius underordnade sig totallt till Fader Johannes. Tillsammans besökte de flera kloster där de antecknade livsberettelser och andlig visdom de fick höra från asketerna som de träffade. Dess anteckningar blev så småningom en bok som heter 'Leimonarion' på Grekiska vilket betyder 'Den Andliga Hagen'. Denna bok fick stark erkännande vid det sjunde ekumeniska konciliet.

När Perserna började invadera Palestina lämnade Fader Johannes och Sofronius Jerusalem och flyttade till Antiokia (nutida Syrien). Därifrån åkte de till Egyptien. I Egyptien blev Sofronius allvarligt sjuk. Under denna period bestämde han sig för att bli munk, och fick munkvigning av Fader Johannes.

Efter Fader Sofronius hämtade sig från sjukdomen bestämde sig båda fädrarna för att stanna i Alexandria. Där togs de emot av den Helige Patriarken Johannes "den Nådefulle" (som firas 12 november). Fädrarna Sofronius och Johannes hjälpte Patriarken sedan i hans kamp mot den monofysitiska villoläran. I Alexandria fick Sofronius besvär med ögon och vände sig i förbön och tro till De Heliga Cyrus och Johannes (31 januari). Hans ögon blev helade när han besökte en kyrka som var vigd till just dessa två helgon. Hans tacksamhet var så stor att han författade en livsberättelse om dessa två helgon.

Barbararméer började närma sig Alexandria och Patriarken Johannes åkte tillsammans med Fader Sofronius och 'Fader Johannes Moschus mot Konstantinopel. Men Pariarken dog på vägen dit. Därifrån åkte Fader Sofronius och Fader Johannes Moschus mot Rom tillsammans med arton andra munkar. Fader Johannes Moschus dog i Rom. Fader Sofronius åkte sedan med Den Helige Johannes Moschus kropp tillbaka till Jerusalem och begravde honom i Den Helige Theodosius Kloster.

År 628 återvände Patriarken Zacharias av Jerusalem (609-633) från sitt fångenskap i Persien. Efter han dog satt Den Helige Modestus (18 december) som Patriark i två år. Efter Den Helige Modestus dog blev Fader Sofronius vald till Patriark. Patriarken Sofronius arbetade hårt för Jerusalemkyrkans väl under hans tid som dess herde (634-644).

Mot slutet av sitt liv fick Patriarken Sofronius och hans kyrka genomlida en tvåårig belägring. Jerusalem omringades av Muslimerna. När de hungrig invånarna inte längre orkade stå ut öppnade de stadsportarna på villkoret att fienden inte skulle förstörde helgedomarna. Men villkoret respekterades inte och Den Helige Sofronius dog utav sorg över hur de Kristna helgedomarna vanhelgades.

Patriarken Sofronius lämnade efter sig många skriftliga verk inom dogmatik. Han skrev en avhandling om Liturgi, ett helgonliv om Den Heliga Maria av Egyptien (1 april) samt ca 950st troparier och stichirer som sjungs mellan Påsk och Kristi Himmelsfärd.

Under hans tid som munkpräst reviderade Fader Sofronius Den heliga Savas (5 december) klosterregel. Han skrev också tre Kanon för Stora Fastan som än idag finns kvar i Fastetriodion.

Troparion - Ton 5
Patriarken Sofronius, Du som utstrålade nykterhetens prakt har genom Dina ords utstrålning uppenbarat den oförstörbara upplysningen från himmelen.
Ty genom Din livsstil vann du visdom; nu stärker du Kyrkan som en praktfull hierark och som en förebedjare åt oss inför Herren.

Kontakion - Ton 8
Du var visaste bland Patriarkerna, Sofronius av Jerusalem. Du kämpade med gudomlig iver, och spred sanningens bud med dina läppar. Du befäste Kyrkans grund och etablerade munkordningarna. Du upptäckte klok undervisning och undervisade med den. Därför ropar vi till Dig: "Gläd Dig, Du som är de Ortodoxas glänsande stolthet!"